Ellie

Berättelsen om min metaforiskt gräsätande väninna

Vissa vet inte vad dom har. Ibland för att dom blivit vana vid det och ibland för att dom helt enkelt tycker att dom är värda sin vikt i guld. Här någonstans mittemellan har vi min vän, vi kan kalla henne Beatrice. Hennes kille skickade ett sms under vårat samtal.

Beatrice (med en ljudlig suck): "Åhh, nu fick jag ett sms från X. Vänta, jag måste kolla vad han vill."
Det börjar klickas och knappas sen hör man hur Beatrice på andra sidan luren fräser: "VET du vad han skrev?!"
Då förbereder man sig ju naturligtvis på att mannen i hennes liv skrivit något riktigt, riktigt dumt eller korkat och är värd en minst dödsstraff och en hård spark i skrevet som bonus. Men...
"Han skrev hej älskling, ikväll blir det trerätters middag. Oroa dig inte över någonting, jag fixar allt!"
Sen satt jag ljudlöst och väntade på vad det förjävliga i detta sms var. Det lät i alla fall som att han begått ett misstag han sent skulle få glömma, även om jag hade svårt att räkna ut vad. Min kära väninna fortsatte;

"faaaan också, vad ska han NU göra för äcklig dessert?!"

Värt att tillägga är att min vän inte är en avlägsen släkting till varken Hitler eller Goebbels. Det är nog bara så att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Men vissa av oss kanske inte ens gillar nötkött, och kanske rentav är vegetarianer eller veganer på kärleksfronten. Därför är det tur att det finns det finns denna typ av kvinnor som inte nöjer sig med någonting. Det blir ju någon slags jämvikt för såna som efter att ha blivit nerklubbad av sin man med en stekpanna, ställer sig och gör iordning en fin middag med tända ljus åt honom. Då är det ju snarare bättre att vara inställd på att gå fram som en ångvält om man inte får sin vilja igenom, och om inte mannen ifråga behandlar en som drottningen av Saba, kan man lika gärna se till att han svalt sin sista köttbulle.

Love's in the air, duuduuududududu love's in the air