Ellie

Att en kvinnas baksida är röven,

Vet vi ju alla. Det gäller nog vid närmare eftertanke även män?.. Men det var inte riktigt det jag tänkte diskutera kring utan mer dom mörka sidorna man får lov att stå ut med i ett liv som kvinna. Men eftersom jag är så seg så tar det en stund innan jag kommit på vad jag tänkt skriva så jag tänker härmed publicera några meningslösa rader om min garderob.

Idag har jag rensat ut kläder. Alltså har en av mina välkända garderobsstädningar ägt rum. Det som gör dom lite speciella är att det tar sån himla lång tid för mig att få ut allting, plus att man väl inte riktigt kan kalla det städning då det inte är något som försvinner. Men idag tog jag mod till mig och slängde ett par utnötta strumpor (det hade knappt börjat gå hål på dom, så gissa vilket enormt framsteg). Nu tjänade jag minst 800 i timmen på att inte behöva gå i terapi för något slags samlar-syndrom, sådetså! Jag är en mentalt frisk kvinna helt enkelt, för jag slängde minsann ett par strumpor som knappt var trasiga. Det borde man kunna göra en låt om, med Stockholm i mitt hjärta-melodi eller nåt. Om man har lite för sig alltså. (Vilket MÅNGA påpekat att jag har, därför kommer den här låten att släppas i affärerna till våren. Skivsignering vid Grill-åttan utanför Blomsterriket).

Något som åkte ner i källaren som jag lämnade åt sitt öde, var mina stövlar som jag hade när jag var 18. Det tog lång tid innan jag hade funderat färdigt på om jag nånsin skulle använda dom igen. Det som fick mig att avlägga den fällande domen var att det bara var silverfärgad spik framme under hälarna och det inte fanns en tillstymmelse till klack. Fast nog hade jag kunnat använda dom, men frågan är ju hur halt det hade blivit på krogen. Egentligen spelar det ju ingen större roll vad jag har på fötterna, för med eller utan alkohol i kroppen lyckas jag ändå hasa omkring på det där golvet tills jag inom loppet av någon sekund står som en nyfödd kalv i spagat. Och det är vad som händer i bästa fall, för ofta så råkar jag komma över en nyutspilld liten ölfläck på 2x2 cm utav alla kvadratmeter som det finns att röra sig på. Det liksom bara raspar till i parketten och där ligger jag som en formlös bulldeg med örhängen och paljetter. 

Nu över till det kvinnliga problemet som inte många karlar nödvändigtvis vet om (förmodligen för att intresset är mindre än en jordnöt i förhållande till hela Peter Harrysson). Det är förstås den fruktade obligatoriska cellprovstagningen. För er män som inte har förmågan att räkna ut vad det handlar om, kan jag börja med att informera om att en cell är en liten, liten del i människokroppen. (Fotnot: ironi) Sen är det nån uttråkad nypensionerad läkare någonstans i Norrlandsskogen som kommit på att man kan undersöka dessa på unga tjejer. För att göra detta lite festligare, så kan man slänga upp kvinnfolket i en gynekologstol med benen mer utsträckta än famnen på en religiös ledare av Livets Ord.

Varför jag kommit till detta ämne är för att min kära vän och förbundskamrat (hon skulle förmodligen knäcka varje ben i kroppen på mig om jag nämnde hennes namn, fruntimmer är ju så känsliga av sig) idag fick ett brev med en kallelse att göra denna undersökning. Med förtvivlan i rösten och med högsta blås i pipan skrek hon "jag ska på CELLPROVSTAGNING!"

"Jaha vad roligt!" svarade jag med en "grattis & ha-den-äran"-röst.
"MEN HALLÅ! Cellprov!"
"Ja, men vad är det med det då?"

(nu hör ju jag till den lilla skara människor som inte är insatt i mitt eget köns historik och problematik, jag kommer förmodligen inte kunna förklara för min dotter vad mens är. Men ärver hon mina gener så kommer det nog inte heller behövas, hon kommer förmodligen gå runt hela livet, vindögd och jävlig, klia sig i huvudet och tro att det är rödbetsspa som hon inte kan förstå vad det kommer ifrån.)

"Men lilla Ellie, vet du inte vad dom GÖR?!"
"Nej, vad gör dom då?"
"Dom skär ju bort en bit!"
"En bit av vadå?" (Daimkakan i personalrummet?)
"Av den där grejen på livmodern!"

Åh herregud. Orka vara kvinna. Inte nog med att man blivit dömd att blivit utröstad med pattar som kommer hänga som två tunga matkassar med potatis vid en ålder av 40 (senast), man ska bli skuren i också. Jaha, se där, kom den. Själv tror jag att när min tid är kommen, sätter jag in det tunga artelleriet och totalvägrar. Hellre drar man väl på sig diverse spännande åkommor än att dom ska skära i en på måfå? Ja, dom låtsas att det är i rent undersökningssyfte men jag tror stenhårt på att det är för att dom ska ha nåt att prata om på fikarasterna när dom inte håller på med meningslös provtagning.

"Duöö, Gertrud! Duu kan int gissa va ja såg fönå i da på den dä kvart-i-tio-patientn! En sån där piercing!"



Eftersom jag själv nu började starta tankeverksamheten till att fundera kring huruvida hur mycket som skulle skäras bort, var jag tvungen att googla lite. Och vid en närmare efterforskning jag själv gjort helt gratis, kära stjärnsyster, har jag kommit fram till följande:

"Genomförande

Du träffar en barnmorska som först informerar om provtagningen. Därefter får du ta av dig på underkroppen och sätta dig i en gynekologstol.

Cellprovet tas med hjälp av en liten träspatel, en liten borste eller en liten bomullspinne. Barnmorskan stryker ut lösa celler från livmodermunnen och livmoderhalskanalen på ett tunt glas. Provet undersöks sedan på ett laboratorium.

Provtagningen tar bara ett par minuter och gör inte ont."

Grattis, det gör inte ont! Men upp i stolen ska du och där lär det bli åka av! Passa på att känna efter vilken bra investering den skulle vara och vilken skön TV-möbel den skulle passa som.

Tänk om man hade fått bli man istället. När man kommit upp i puberteten hade det bara varit att vänta på att klockspelet skulle ramla ner i påsen och rösten sluta pendla mellan Leif GW Persson och en heliumhög "väder"-Tone Beckestad. Då hade det varit klart och slutkrånglat sen.

Dagens ord (ny!) : Framstjärt (när vi ändå är inne på ämnet)
Dagens hissincident: När jag skulle åka ner med skräp till källaren steg min utländske hisskamrat in, min vanliga otur på nåt vis. Efter vad som kändes som två timmar ropade han till så överraskande att jag stötte i hissväggen: "Doo FLYTTA?" -Nejnej. Städat. Skräp." (Jag är som en kameleont, träffar jag en utlänning så reducerat mitt eget svenska ordförråd till ungefär 2%).
Dagens lukt i trapphuset:
Lammhuvud med hummus och myntafyllda tomater

Olof 65, sexa-femma. Bingo!