Byrackefobier & Sänka skepp
Då var det dags att upphöra att lysa med sin frånvarande närvaro,
och informera om att jag inte tröttnat på min lägenhet så pass mycket att jag inrett förrådet nere i källaren och flyttat alla mina tillhörigheter bakom gallret. Det var i och för sig en idé jag fick när jag skulle städa undan lite atteraljer och dom haschrökande små barnen satt där nere och bolmade. Jag tänkte att det skulle bli en mysig hörna för förfester, och man skulle ju inte behöva oroa sig för att någonting skulle gå sönder i och med att man till 100% är omgiven av betong.
Det är någonting jag defenitivt kommer arbeta på för att höja gemenskapen här på Järnet då alla skulle vara välkomna till min gråa lilla spritsalong. Själva gemenskapen känns för tillfället lite ansträngd, för när jag går in i porten med hunden och någon med osvensk bakgrund samtidigt ska ut, så har personen i fråga en tendens att ta ett hastigt skutt åt höger med armarna i luften så han/hon slår röven i elementet. Jag har ännu inte kommit fram till om det är för att hunden är så chockerande ful eller om det är så att jag luktar illa. Eller så kanske det är en kombination av de båda, eller vice versa, att hunden har en lätt till måttlig oangenäm doft och att det är jag som är vulgärt motbjudande.
Fast jag har fått berättat för mig att många utlänningar med en viss kultur, har en syn på husdjur som ohyra. Så då är det ju inte alls konstigt att en chockskada infinner sig, om dom tycker att jag går runt med en kackerlacka i koppel. Det kan jag ha förståelse för, samtidigt som jag tycker att deras barn är rena rama kolerabakterierna. Men det är oftast bara när dom kissar i hissen, tänder smällare i trapphuset, skriker ikapp, kletar snor hissväggarna, trycker in nödsignalknappen, springer maraton upp och ner för trapporna eller går runt och dunkar upp alla brevinkast.
Ja, annars är dom ju rätt gulliga, om dom är tysta och håller sig inne och kanske inte heller sparkar fotboll mot cykelstället så att den studsar och lagomt flyger förbi någon centimeter från huvudet. Det har ju naturligtvis hänt att jag faktiskt blivit träffad av en boll, någonstans mellan pannloben och tinningen. Hörde jag nån ursäkt? Icke. Min kontring blev att nästa gång jag kom i närheten av dessa galna bollsparkande ungar med skev avståndsbedömning, släppa hunden i deras riktning. Det resulterade att dom sen den dagen flyttar sig som när Jesus delade Röda havet när jag närmar mig. Men sen kan man ju alltid fundera över om det är av den där kackerlacksrädslan eller helt enkelt riktigt dåliga lukt- eller synintryck.
På lördag ska jag, Paulsson och Thunlind på kryssning. Tack kvinnor, det var väl på tiden att även vi fick fingrarna ur röven. Kom precis på att tänka på det uttrycket, och vad är det som säger att man är handikappad för att man har fingrarna där? Kan man inte hasa sig fram på armbågarna då? Hursomhelst så tror jag att kvällen inte helt otippat kommer sluta med att jag kör en dansbandstryckare med en klängande nybliven konditor från Bollnäs och Thunlind kommer hänga i baren och peka på "Färjan"-Håkan och tjuta att han är bög. Stackars Paulsson kommer ha tröttnat på att vi har dansat hela kvällen medans hon obstinat stått och hållt i väskorna, att hon hasar sig upp på relingen och gör en Titanic. Jag återkommer med en vidare uppdatering kring ämnet om det inte skulle vara så att jag och min röv efter kvällsbuffén sänker fartyget ute på Östersjön.
Bomchickabom
och informera om att jag inte tröttnat på min lägenhet så pass mycket att jag inrett förrådet nere i källaren och flyttat alla mina tillhörigheter bakom gallret. Det var i och för sig en idé jag fick när jag skulle städa undan lite atteraljer och dom haschrökande små barnen satt där nere och bolmade. Jag tänkte att det skulle bli en mysig hörna för förfester, och man skulle ju inte behöva oroa sig för att någonting skulle gå sönder i och med att man till 100% är omgiven av betong.
Det är någonting jag defenitivt kommer arbeta på för att höja gemenskapen här på Järnet då alla skulle vara välkomna till min gråa lilla spritsalong. Själva gemenskapen känns för tillfället lite ansträngd, för när jag går in i porten med hunden och någon med osvensk bakgrund samtidigt ska ut, så har personen i fråga en tendens att ta ett hastigt skutt åt höger med armarna i luften så han/hon slår röven i elementet. Jag har ännu inte kommit fram till om det är för att hunden är så chockerande ful eller om det är så att jag luktar illa. Eller så kanske det är en kombination av de båda, eller vice versa, att hunden har en lätt till måttlig oangenäm doft och att det är jag som är vulgärt motbjudande.
Fast jag har fått berättat för mig att många utlänningar med en viss kultur, har en syn på husdjur som ohyra. Så då är det ju inte alls konstigt att en chockskada infinner sig, om dom tycker att jag går runt med en kackerlacka i koppel. Det kan jag ha förståelse för, samtidigt som jag tycker att deras barn är rena rama kolerabakterierna. Men det är oftast bara när dom kissar i hissen, tänder smällare i trapphuset, skriker ikapp, kletar snor hissväggarna, trycker in nödsignalknappen, springer maraton upp och ner för trapporna eller går runt och dunkar upp alla brevinkast.
Ja, annars är dom ju rätt gulliga, om dom är tysta och håller sig inne och kanske inte heller sparkar fotboll mot cykelstället så att den studsar och lagomt flyger förbi någon centimeter från huvudet. Det har ju naturligtvis hänt att jag faktiskt blivit träffad av en boll, någonstans mellan pannloben och tinningen. Hörde jag nån ursäkt? Icke. Min kontring blev att nästa gång jag kom i närheten av dessa galna bollsparkande ungar med skev avståndsbedömning, släppa hunden i deras riktning. Det resulterade att dom sen den dagen flyttar sig som när Jesus delade Röda havet när jag närmar mig. Men sen kan man ju alltid fundera över om det är av den där kackerlacksrädslan eller helt enkelt riktigt dåliga lukt- eller synintryck.
På lördag ska jag, Paulsson och Thunlind på kryssning. Tack kvinnor, det var väl på tiden att även vi fick fingrarna ur röven. Kom precis på att tänka på det uttrycket, och vad är det som säger att man är handikappad för att man har fingrarna där? Kan man inte hasa sig fram på armbågarna då? Hursomhelst så tror jag att kvällen inte helt otippat kommer sluta med att jag kör en dansbandstryckare med en klängande nybliven konditor från Bollnäs och Thunlind kommer hänga i baren och peka på "Färjan"-Håkan och tjuta att han är bög. Stackars Paulsson kommer ha tröttnat på att vi har dansat hela kvällen medans hon obstinat stått och hållt i väskorna, att hon hasar sig upp på relingen och gör en Titanic. Jag återkommer med en vidare uppdatering kring ämnet om det inte skulle vara så att jag och min röv efter kvällsbuffén sänker fartyget ute på Östersjön.
Bomchickabom
Kommentarer
Trackback
