Ellie

Hejgoddag

Det är lika bra att jag önskar alla läsare ett Gott nytt år medans tider är, för nu har invandrarbarnen kommit på att man kan skjuta smällare i trapphuset istället för direkt utanför porten. Med min tur kommer det med största sannolikhet sluta med att jag blir blind, döv eller börjar brinna och eftersom jag är lite seg och inlärningsförmågan inte är på topp så kan det ta ett tag innan jag kan börja kommunicera med teckenspråk.



Det är ju sällan som någon förstår vad jag försöker säga i vilket fall som helst, antingen för att jag skrattar så det bara joddlar eller för att man pratar på för bred dialekt. Om man skulle tappa synen skulle man äntligen få köra upp ett par solglasögon på näsryggen och bara le tills käkarna går ur led och se dum ut. För det gör ju faktiskt Stevie Wonder och jag vet inte om ingen undgått att undra om han har alla koppar i skåpet.



Alternativet att komma utanför dörren och ner på gården utan att dra på sig diverse åkommor vore ju att ta en massa plastkassar och spänna upp dessa över diskstället i rostfritt stål, så har man gjort en hangglider. Risken att sväva iväg med en vindpust så man inte hittar hem igen när man är en kvinna som äter räkmackor med majonnäs till frukost är inget man behöver oroa sig för. Man ger ju skugga på sommaren och värme på vintern åtminstone.

Däremot har jag börjat se livet gå i slowmotion när turken i porten bredvid kommer i 70 knyck med sin permobil med sin fru i knät. Det bara fladdrar till så har dom passerat. Men jag skulle tippa på att dom vid dessa tillfällen har läst ett annonsblad med nedsatta priser från Lidl, dom brukar kunna hänga där. Känns bra att man har koll på alla som rör sig, kanske att man skulle kunna börja arbeta undercover för CIA eller något. Även detta en pensionärsvarning för att man börjat komma upp i ålder.




Det märks att man börjar bli äldre när man inte har någonting bestämt att göra på nyårsafton. Jag minns när jag var yngre, då hände det alltid något denna kväll och man började planera redan på midsommar. En gång skulle jag och mina nya gymnasiekompisar fira med att ha middag och dricka vin. Själv ringde man in det nya året med att ligga och spy i golvbrunnen en trappa upp och undra vart partyhatten tagit vägen.

Det är väl så att vad som inte dödar det härdar och nog kan min lever filtrera bättre nu än då för partyhatten har jag hållit reda på sen dess. Däremot får jag lov att återkommande under en lördagkväll peka Paulsson på bröstkorgen och be att få låna tändare, när jag i själva verket stoppat på mig den i BH:n. Får hoppas att det nya året ger mig ett nytt minne för min hårddisk behöver en grundlig defragmentering.

Poff