Musikaliska minoriteter, enmansorkestrar & tondöva melodier
Gokväll Sverige
Då var det söndag igen och dags att hålla vit flagg. Helgen bar i sitt sköte med sig bland annat Minttushottning och en upptäckt av att det är en himla fin akustik i trapphuset. Detta blev grannarna varse om igår då vi tog ton men till våran stora förskräckelse var det aldrig någon som öppnade dörren och applåderade. Dom ska väl vara tacksamma för att man inte fått för sig att börja spela trumpet. Vissa kanske dock tyckte det var värre i somras då jag tog mig en stänkare, slog upp fönstret och spelade dragspel för två pensionärer som satt ute på balkongen (och resten av huset). Såhär i efterhand undrar man om dom inte klappade händerna för att jag skulle sluta någon gång.
Folk reagerar alltid oerhört chockat om det i något sammanhang nämns att jag brukar riva av någon låt med bälgen och det är nästan så man blir lite rädd själv. Det kommer sluta med att jag när jag fyller 70 får sätta in en kontaktannons i varenda tidning så man åtminstone kan få någon att brevväxla med. Det gör i och för sig inte så mycket för jag tänker att det enda en karl skulle kunna göra för nytta vore att sanda framför rullatorn.
Man har fått höra att man inte ser ut som en sån som spelar denna typ av instrument så därför kanske jag ska börja gå runt i kläder som kan matcha. En fleecejacka i bjärta färger och hängselbyxor borde ju kunna fungera. Förutom detta så hade jag i min ungdoms glada dagar även intensiva period med både piano och ståbas. Kanske att man ska ta vara på musikaliteten och rigga upp på torget med en ställning på huvudet så man dessutom kunde spela munspel samtidigt. Det är tur att man är så begåvad, det måste jag fått efter far min som brukar grilla korv på grenröret i bilen.
Då vill jag avslutningsvis tacka alla nya bekanta för en trevlig tid och jag ber om ursäkt för eventuella obekväma känslor detta chockbesked kan ha förorsakat. Vännerna jag redan har vet inte bättre men det är just det jag älskar dom för. Hade dom haft bättre förstånd skulle dom nog sprungit fortast möjligt så det är bra att vi är som en grupp IQ-befriade förvirrade fiskmåsar med kommunikationsproblem.
Ellie: - Jag är helt säker på att om man tappar socker på en varm platta så blir det sockervadd.
Hanna: - Fantastiskt!
Ellie: - Vadå ta en taxi?
Hopp om livet
Barambaram
Då var det söndag igen och dags att hålla vit flagg. Helgen bar i sitt sköte med sig bland annat Minttushottning och en upptäckt av att det är en himla fin akustik i trapphuset. Detta blev grannarna varse om igår då vi tog ton men till våran stora förskräckelse var det aldrig någon som öppnade dörren och applåderade. Dom ska väl vara tacksamma för att man inte fått för sig att börja spela trumpet. Vissa kanske dock tyckte det var värre i somras då jag tog mig en stänkare, slog upp fönstret och spelade dragspel för två pensionärer som satt ute på balkongen (och resten av huset). Såhär i efterhand undrar man om dom inte klappade händerna för att jag skulle sluta någon gång.
Folk reagerar alltid oerhört chockat om det i något sammanhang nämns att jag brukar riva av någon låt med bälgen och det är nästan så man blir lite rädd själv. Det kommer sluta med att jag när jag fyller 70 får sätta in en kontaktannons i varenda tidning så man åtminstone kan få någon att brevväxla med. Det gör i och för sig inte så mycket för jag tänker att det enda en karl skulle kunna göra för nytta vore att sanda framför rullatorn.
Man har fått höra att man inte ser ut som en sån som spelar denna typ av instrument så därför kanske jag ska börja gå runt i kläder som kan matcha. En fleecejacka i bjärta färger och hängselbyxor borde ju kunna fungera. Förutom detta så hade jag i min ungdoms glada dagar även intensiva period med både piano och ståbas. Kanske att man ska ta vara på musikaliteten och rigga upp på torget med en ställning på huvudet så man dessutom kunde spela munspel samtidigt. Det är tur att man är så begåvad, det måste jag fått efter far min som brukar grilla korv på grenröret i bilen.
Då vill jag avslutningsvis tacka alla nya bekanta för en trevlig tid och jag ber om ursäkt för eventuella obekväma känslor detta chockbesked kan ha förorsakat. Vännerna jag redan har vet inte bättre men det är just det jag älskar dom för. Hade dom haft bättre förstånd skulle dom nog sprungit fortast möjligt så det är bra att vi är som en grupp IQ-befriade förvirrade fiskmåsar med kommunikationsproblem.
Ellie: - Jag är helt säker på att om man tappar socker på en varm platta så blir det sockervadd.
Hanna: - Fantastiskt!
Ellie: - Vadå ta en taxi?
Hopp om livet
Barambaram
Kommentarer
Trackback
