Att kapitulera för knäckkokningen, kasta sig efter skinkan & käcka dörrknackningar
Det finns ingen tid på året som det är så roligt och intressant att iaktta andra människor som under julen, förutom under dom hysteriska semesterveckorna under sommarhalvåret förstås. Ju längre in man kommer i december, desto svettigare och galnare blir folk i affärer. Om det blir billigare julskinka börjar man med att smyga runt kyldisken på håll och slänga nonchalanta blickar för att inför andra låtsas om att man inte är så snål att man tilltalas av det nedsatta priset. Några minuter senare har spänningen mellan människorna trappats upp och slutligen hänger man över kanten halvt ner i disken och sträcker sig otåligt och aggressivt efter den bästa skinkan.
Frenetiskt springs det runt för att köpa julklappar till både höger åt vänster tills man inte har en aning om vad man letar efter. Tanter i kön på Åhléns blir upprörda för att inte kassörskorna har tid att slå in deras saker och göra lockar på snöret med saxen. Folk tycker synd om personer som jobbar i affär för att dom tvingas lyssna på julsånger på repeat dagarna i ända, men när man kommer hem kör man ändå igång Absolute Christmas på högsta volym. Det ska rullas köttbullar och bakas pepparkakor medans man neurotiskt kastar sig mellan spisen och paketinslagning samtidigt som man ska koka knäck som ändå kommer få farmor att tappa protesen.
Själv har jag lite svårt för att förlika mig med att göra sånt man bara blir totalt utmattad av. Traditioner i all ära men jag förstår inte poängen med att stressa, hetsa och leva i halv panik tills 25:e december. Utöver detta så ska man hinna slänga sig i bilen så många gånger som möjligt för att hälsa på rekordmånga släktingar och bekanta med gladaste minerna på hela året. För egen del så ser jag det som att om inte Muhammed vill gå till berget, får berget komma till Muhammed (eller hur det var med det där). Jag trivs bäst i min bunker där jag kan lukta på betongen och njuta av grannarnas blinkande och kortslutna ljusslingor och barnen som håller på att skjuta händerna av varandra. Det är väl en harmonisk och fridfull jul som är få förunnad så säg.
Dingdong
Åhh Ellinor, tänk att du inte kan glädjas av julens budskap! Julen är en tid av eftertanke och meditation, när vi ska tänka på våra medmänniskor och dom som inte har det lika bra som vi i våra ombonade stugor med värmande glögg (alkoholfri förstås!)
Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men jag brukar ofta besöka Elsborgskyrkans trevliga tillställnigar, och som jag förstått det bor du ju i närheten, titta ner nångång! Vi sjunger och skrattar och julens budskap är blir riktigt greppbart!
Ha en vacker och besinnad tredje adevent min vän!
/ Rut
Rut; På vilket sätt gynnas våra medmänniskor som inte har det lika bra som oss genom att vi tänker på dem? Skulle jag ha det dåligt skulle jag inte bry mig ett skit ifall någon tänkte på mig. Inte får man mat, pengar eller varma kläder av lite tankar. Det är vad folk gör för en som är det viktiga.
Ellie, Har läst dina senaste inlägg nu och du är ju lika rolig som alltid, haha!
Tack Martina, äsch då.. ;) men tror du inte att det var tankens kraft som fick Hitler att komma till skott? Eller kanske därför som Tjernobyl inträffade? En massa bittra människor som var trötta på tillvaron. DET tror jag!
Nu undrar jag ju förstås vad Fröken Martina gör för viktigt för våra mindre bemedlade medmänniskor! Själv är jag mycket engagerad i min kyrkas hjälp för fattiga barn i Uganda.
Trots allt, en välsignad jul till dig, och till min Ellinor förstås!
