Att inte kunna presentera protokoll & att slå stjärnsyster Paulsson på smalbenet

God kvällskvist

Det händer inte så mycket på den Westbergska fronten för tillfället och inga rapporter från bunkern kan ges. Invandrarbarnen har inte tänt på sina smällare och sprängt varandra än och grannfamiljen har inte börjat spela en repig skiva som låter som Lilla snigel på kurdiska med ett enerverande triangelplingande i bakgrunden.

Själv har jag inte griljerat någon skinka som tagit eld i ugnen och inte heller köpt en enda julklapp. Tänkte att mina nära och kära i år skulle få äran att se mig som en present eftersom jag tillför så mycket fint i deras liv. Häribland kan saker som stress, irritation och förundran över hur korkad man kan vara nämnas.

Så jag får nog lov att återkomma när det hänt något dramatiskt och helt sanslöst intressant vilket kan dröja. Skulle tippa på att jag nog då är omkring 80-90 år, men då kommer jag vara upptagen med att sitta på hemmet och slå Hanna på benen med käppen och skrika att jag inte hör vad hon säger. Vi som redan har en sån relation kommer nog få många fina stunder tillsammans på ålderns höst.



Eko

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0