Ellie

Ursäkta röran, jag bygger om

Jag har varit så upptagen med att vara invalido att jag inte haft tid att skriva. Dessutom så har ena handen inte varit riktigt samarbetsvillig och att köra pekfingervalsen på tangentbordet som en lobotomerad Kristina Lugn har jag inte haft tålamod till. Men nu är krattorna helt återställda och jag går ut och varnar att jag är tillbaka med full styrka. Nu har jag istället ett annat aktuellt problem (känsliga läsare kan hålla för öronen) och det är att pencellinet inte riktigt håller pH-floran i balans så det jag önskar mest i hela världen nu är en riktigt bra rotborste att raspa till med och då menar jag inte på parkettgolvet. Ni förstår säkert dilemmat.

Det kan nog sluta med att jag efter långa sjukdomshistorier hamnar i ett konstant sittande läge. Fast jag har bestämt mig för att om jag någon gång hamnar i dödsskuggans dal så ska jag pimpa den rullstolen med glitter, baslåda och barskåp samt utrusta den med en fyrtaktsmotor. Sen kommer jag antagligen utveckla ett tvångssyndrom som innebär att jag måste slå mina egna tider att komma från punkt a till punkt b. Detta gör att om man råkar gå ivägen för mig när jag kommer i högsta möjliga hastighet kan det sluta med en dödlig utgång så det är bäst att passa ryggen.

Jag har fått berättat för mig att det är lördag idag, man blir ju lite dagvill om man inte känner sig så stark och vital som Christer Sjögren gjorde i Playa Ingles. Istället för att ha massa flåsande karlar i nacken i baren som är så extremt svettiga att man skulle kunna använda det att ta patent på ett nytt myggstift så tänker jag stanna hemma. Jag ska bli en riktig hejare på att nöta ner fjädrarna i soffan och gnessa så att dynorna ändrar färg. Nu blir det ju höst och blöta löv på asfalten och det kommer väl jag med största säkerhet inte klara av med mina höga klackar och som klampar fram som en general. Det är lika bra att bulla upp så att säga.

Dessutom har Paulsson dragit för att lämna Sveriges gränser och ligga och glassa på playan i Spanien med familjen. Är det någonting som kan få mig riktigt tårögd så är när andra får ta del av spanska exotiska helspeedade små servitörer och Sangría medans man själv får nöja sig med Sven-Erik på Statoil och en mosbricka. Men min tid kommer nog den också och då blir det Mercan i 130 till Borlänge och ett direktflyg till Thailand. Väl framme ska jag ge paraplydrinken ett ansikte och bränna fläsk så det står härliga till. Fast tills dess får jag nöja mig med att hasa mig fram vid spisen med mitt förkläde och med vattniga längtande ögon blicka ut genom fönstret medans jag försöker öppna en burk fiskbullar med alla krafter. Det är i alla fall vad jag ska företa mig med närmast och det kommer ti å bi de deiligaste i hele mid liu.



Dagens utrop (NY!): Stoppa pressarna
Dagens omotiverade ego-bild:



La cocaracha