Jag har tappat peruken
Nyklippt som ett irländskt får!
Ja, äntligen har mina kvinnliga hormoner talat och dom fick mig hela vägen bort till frisören. Det var nåt som sa mig att jag inte kunde gå runt och se ut som en flugsvampsfärgad svintotuss i håret, jag bestämde mig kort och gott därför att färga det brunt. Och naturligtvis klippa. Så nu känns det som att jag har tappat peruken, bokstavligt talat, för det är inget som tynger ner huvudet med typ 3 kg hår. Inte heller flyger det runt slitna porösa hårstrån runt i ansiktet för varje andetag man tar. Varje höst, och det slår aldrig fel, så genomgår jag en liten personlighetskris. Jag beställer alltid bruna linser och färgar håret mörkt. Men egentligen, är man svenne nästan hela året om kan man gott kosta på sig att se ut som någon från Bosnien för en stund. Lite exotiskt sådär. (Normala) bilder får nog bli ett senare projekt då jag fick tråkigt och kladdade med lite färg i ansiktet, sen fastnade jag vid datorn med att redigera ljus. Resultatet efter min omotiverade lekstund synes längre ner.
Efter mitt håringrepp tog jag med mig en av blondinerna i mitt liv, Hanna, och åkte till Borlänge. Hade beställt tid för att förlänga naglarna (fråga mig inte anledningen till mina försök till en extreme makeover!). När det var färdigt konstaterade jag att det enda som saknades var en fettsugning. Kanske lite botox också vid närmare eftertanke, men vem orkar. Har ju redan kommit fram till att det är så skönt att man inte ser ut som Barbie. Det räcker faktiskt att man är lika korkad bara.
Shoppingsugen som jag blev (känns som att jag måste börjat förväxla mitt liv med någon fotbollsfrus) gick vi in på Kupolens samtliga butiker för att hitta mig ett par byxor. Jag har nu den senaste veckan prövat 52 par byxor. Olika modeller dessutom, alltså i princip alla existerande byxor på det där köpcentrumet. Sista 20 minuterna gav jag fan upp och köpte ett par som jag inte ens kan ha, bara för att. För vid det laget hade jag blivit så obstinat och bitter att jag egentligen bara ville titta ner i stengolvet hela vägen ut till bilen. Sen fick jag ett infall att jag minsann skulle ha någonting med mig hem, inköpet blev därmed dom minimala små byxorna. Man kan ju alltid låtsas att man någon gång kommer gå ner i vikt.
Jag tänkte på en sak när jag var på stan på förmiddan, förutom att alla är så långsamma. Det satte sig två gamla söta små farbröder bredvid mig på bänken vid fontänen. Eftersom jag satt och rökte och drack kaffe fick jag rent instinktivt så fruktansvärt dåligt samvete för att jag satt där som en skorsten och förpestade luften. Dom som kanske ändå skulle till och dö närsomhelst. Och ciggen var jag tvungen att ha, för det var den sista innan mina 3 timmar hos frisören. Det är för mig ren och skär tortyr att inte få röka, när jag vill det. Och det vill jag vanligtvis för att jag inte får, eller inte har möjlighet.
Hursomhelst, där satt jag dubbelvikt med slagsida och sträckte ut armen så långt det på nåt vis gick (under bänken dessutom. Vid närmare eftertanke hade det nog varit enklast att fimpa) för att få cigaretten så långt bort från dom gamla liven. Nu följer det några melankoliska rader...
...Så får jag plötsligt höra att den ena börjar berätta att han skulle äta nån slags torsk häromdan. Men han fick så ont i magen att det gick upp mot hjärtat. Hur han då började fundera att han var tvungen att hålla koll så inte smärtan strålade ut i armen, för då kunde han ju få en hjärtinfarkt.
Många pensionärer äter fisk. RESULTAT: Någon får ont i magen, därefter hjärtat, kanske armen och då är det kört. Hjärtinfarkt. - kan leda till DÖDEN.
Många ungdomar äter fisk. RESULTAT: Dom som inte tål får ont i magen men inget mer. Resten blir mätta. Efter det händer det ingenting. Ingen smärta i hjärttrakten eller att behöva oroa sig för en infarkt. - ingen DÖR.
Finns det inte mycket man ska vara glad åt här i livet? T ex, vi som är yngre. Vi kan ju äta vad vi vill, utan att vara rädda för att dö, som dom äldre. Vi kan anstränga oss vid fysiska aktiviteter utan att vi faller ihop på marken. Vi kan använda våra kroppar till allt vi företar oss med. Stackars alla människor, inte bara äldre, utan dom som på något sätt inte kan använda sin kropp till vad den är ämnad för. Den förmågan kanske någon mist i en olycka, andra i en självförvållad sådan...
Kanske en yngre människa, som är frisk. Kan gå. Har en fullt fungerande kropp. Hur den personen väljer att ta en drog, vid ett tillfälle. Förmodligen kommer han ångra sig när han vaknar, när han upptäcker att han varken har fingrar eller tår kvar. Drogen stoppade upp blodcirkulationen så läkarna var tvugna att amputera. Många känner säkert igen historien från Aftonbladet för en tid sen.
Valde drogen för att fly från verkligheten en stund.
Skulle det inte varit bättre att ha varit kvar i verkligheten,
än att vakna upp i en där fingrar och tår är borta?
Att fly från verkligheten kan sluta med att livet blir förstört.
Carpe diem
Ja, äntligen har mina kvinnliga hormoner talat och dom fick mig hela vägen bort till frisören. Det var nåt som sa mig att jag inte kunde gå runt och se ut som en flugsvampsfärgad svintotuss i håret, jag bestämde mig kort och gott därför att färga det brunt. Och naturligtvis klippa. Så nu känns det som att jag har tappat peruken, bokstavligt talat, för det är inget som tynger ner huvudet med typ 3 kg hår. Inte heller flyger det runt slitna porösa hårstrån runt i ansiktet för varje andetag man tar. Varje höst, och det slår aldrig fel, så genomgår jag en liten personlighetskris. Jag beställer alltid bruna linser och färgar håret mörkt. Men egentligen, är man svenne nästan hela året om kan man gott kosta på sig att se ut som någon från Bosnien för en stund. Lite exotiskt sådär. (Normala) bilder får nog bli ett senare projekt då jag fick tråkigt och kladdade med lite färg i ansiktet, sen fastnade jag vid datorn med att redigera ljus. Resultatet efter min omotiverade lekstund synes längre ner.
Efter mitt håringrepp tog jag med mig en av blondinerna i mitt liv, Hanna, och åkte till Borlänge. Hade beställt tid för att förlänga naglarna (fråga mig inte anledningen till mina försök till en extreme makeover!). När det var färdigt konstaterade jag att det enda som saknades var en fettsugning. Kanske lite botox också vid närmare eftertanke, men vem orkar. Har ju redan kommit fram till att det är så skönt att man inte ser ut som Barbie. Det räcker faktiskt att man är lika korkad bara.
Shoppingsugen som jag blev (känns som att jag måste börjat förväxla mitt liv med någon fotbollsfrus) gick vi in på Kupolens samtliga butiker för att hitta mig ett par byxor. Jag har nu den senaste veckan prövat 52 par byxor. Olika modeller dessutom, alltså i princip alla existerande byxor på det där köpcentrumet. Sista 20 minuterna gav jag fan upp och köpte ett par som jag inte ens kan ha, bara för att. För vid det laget hade jag blivit så obstinat och bitter att jag egentligen bara ville titta ner i stengolvet hela vägen ut till bilen. Sen fick jag ett infall att jag minsann skulle ha någonting med mig hem, inköpet blev därmed dom minimala små byxorna. Man kan ju alltid låtsas att man någon gång kommer gå ner i vikt.
Jag tänkte på en sak när jag var på stan på förmiddan, förutom att alla är så långsamma. Det satte sig två gamla söta små farbröder bredvid mig på bänken vid fontänen. Eftersom jag satt och rökte och drack kaffe fick jag rent instinktivt så fruktansvärt dåligt samvete för att jag satt där som en skorsten och förpestade luften. Dom som kanske ändå skulle till och dö närsomhelst. Och ciggen var jag tvungen att ha, för det var den sista innan mina 3 timmar hos frisören. Det är för mig ren och skär tortyr att inte få röka, när jag vill det. Och det vill jag vanligtvis för att jag inte får, eller inte har möjlighet.
Hursomhelst, där satt jag dubbelvikt med slagsida och sträckte ut armen så långt det på nåt vis gick (under bänken dessutom. Vid närmare eftertanke hade det nog varit enklast att fimpa) för att få cigaretten så långt bort från dom gamla liven. Nu följer det några melankoliska rader...
...Så får jag plötsligt höra att den ena börjar berätta att han skulle äta nån slags torsk häromdan. Men han fick så ont i magen att det gick upp mot hjärtat. Hur han då började fundera att han var tvungen att hålla koll så inte smärtan strålade ut i armen, för då kunde han ju få en hjärtinfarkt.
Många pensionärer äter fisk. RESULTAT: Någon får ont i magen, därefter hjärtat, kanske armen och då är det kört. Hjärtinfarkt. - kan leda till DÖDEN.
Många ungdomar äter fisk. RESULTAT: Dom som inte tål får ont i magen men inget mer. Resten blir mätta. Efter det händer det ingenting. Ingen smärta i hjärttrakten eller att behöva oroa sig för en infarkt. - ingen DÖR.
Finns det inte mycket man ska vara glad åt här i livet? T ex, vi som är yngre. Vi kan ju äta vad vi vill, utan att vara rädda för att dö, som dom äldre. Vi kan anstränga oss vid fysiska aktiviteter utan att vi faller ihop på marken. Vi kan använda våra kroppar till allt vi företar oss med. Stackars alla människor, inte bara äldre, utan dom som på något sätt inte kan använda sin kropp till vad den är ämnad för. Den förmågan kanske någon mist i en olycka, andra i en självförvållad sådan...
Kanske en yngre människa, som är frisk. Kan gå. Har en fullt fungerande kropp. Hur den personen väljer att ta en drog, vid ett tillfälle. Förmodligen kommer han ångra sig när han vaknar, när han upptäcker att han varken har fingrar eller tår kvar. Drogen stoppade upp blodcirkulationen så läkarna var tvugna att amputera. Många känner säkert igen historien från Aftonbladet för en tid sen.
Valde drogen för att fly från verkligheten en stund.
Skulle det inte varit bättre att ha varit kvar i verkligheten,
än att vakna upp i en där fingrar och tår är borta?
Att fly från verkligheten kan sluta med att livet blir förstört.
Carpe diem
Kommentarer
Postat av: Inger Rozén.Chintoh
Hej!
Du ville ha tipps hur du ska ge igen för buller!Kära vän,jag älskar Elvis Presley,men är jag ARG på mina grannar drar jag på JAILHOUSE ROCK på högsta volym!
Dina grannar vet nog inte vem Elvis är!Annars kan du ta nåt med Thomas Di Leva!
Jag har också eländiga grannar ovanpå mig!Usch o fy!
Trackback
