Taxisnusk & galenskaper
Ja, det är väl inte så att jag lider av skrivkramp för att jag uppdaterar bloggen så ofta. Fast ett tag blev folk så förundrade över hur jag ens orkade skriva överhuvudtaget och frågade om jag inte hade nåt liv. ("Inget liv" skulle jag säga att jag inte hade om jag var tvungen att bo i en Sulo-tunna i ett pensionärsområde, klä mig i en pappkartong och äta rester ur kompostpåsar efter Nisse, 84, innehållande spår av Mariekex och leverpastej. Råna hemtjänsten vid deras ankomst med en hemmagjord handgranat för att komma åt Nisses fräscha hemkörningsmat osv).
Idag började jag plugga engelska & svenska. Nu är det säkert många som undrar om min hjärna är kapabel till att användas efter alla dessa år av inaktivitet. Mitt modersmål borde väl inte vara några problem förhoppningsvis. Det är ju nånting man kan tänka sig ska komma naturligt. Min spanskalärare föreslog dock att jag skulle fokusera på den svenska grammatiken om jag ville fortsätta med spanska, för att underlätta inlärningen. Jag var tvungen att fråga: "jaha, så du tycker alltså att jag borde börja lära mig svenska? Jag som trodde jag kunde det, med två svenska föräldrar och efter att ha bott i Sverige sen jag blev född". Det kan hända att jag var lite bitter på den läraren och på förbannat dåligt humör. När jag skulle ha prov och föra dialog på spanska, pratade han endast om sig själv så att jag knappt fick en syl i vädret, för att sedan säga att "du kan nog mer än du tror så du ska våga prata. Jag kan nog tyvärr inte sätta så högt betyg den här gången. Nästa gång behöver du inte vara så nervös, gå och drick ett glas vatten nu!"
Helgen som gått är den sjukt roligaste jag och mitt röda hår har upplevt på extremt länge. Det var jag, Milla och Martina som började kvällen med att träffa Emely, Martina och Stina. Efter det bestämde någon sötnos att vi inte skulle använda våra spiror till att gå till Etage med, så vi skulle ringa efter taxi. Vi knappade in ett nummer vi trodde var till typ Koppartaxi, men vi kom senare fram till att det inte kan varit det.
Nånstans i hönskacklet kunde jag urskilja Martina 2:s röst som sa "jag försöker beställa en bil men alltså.. han bara flåsar!" Hon gjorde ett helhjärtat försök att säga frasen om beställningen igen. Fortfarande samma burdusa utandningar på andra sidan luren. Då var det min tur att höra efter, och mycket riktigt. Han bara flåsade så det sprakade i örat på mig.
Jag (chockad): "Du, bara så du vet så låter det som att man låter till en telefonsexlinje. Är det verkligen tanken?"
Herr tungandning (började skratta på nåt konstigt sätt): "haha, jaha jasså gör det..."
Jag (upprörd): "JA!?"
Herr tungandning: "hmm.. vi ska se... (FLÅSNING) hur många är ni? (GRÖVRE FLÅSNING)
Jag (började bli skeptisk): "alltså ÄR det här ens taxi?"
När det var Millas tur att ta telefonen ville även hon pröva lyckan.
Svaret hon fick var att vi kanske skulle ta och prova ringa till taxi istället om vi ville ha en bil.
Idag började jag plugga engelska & svenska. Nu är det säkert många som undrar om min hjärna är kapabel till att användas efter alla dessa år av inaktivitet. Mitt modersmål borde väl inte vara några problem förhoppningsvis. Det är ju nånting man kan tänka sig ska komma naturligt. Min spanskalärare föreslog dock att jag skulle fokusera på den svenska grammatiken om jag ville fortsätta med spanska, för att underlätta inlärningen. Jag var tvungen att fråga: "jaha, så du tycker alltså att jag borde börja lära mig svenska? Jag som trodde jag kunde det, med två svenska föräldrar och efter att ha bott i Sverige sen jag blev född". Det kan hända att jag var lite bitter på den läraren och på förbannat dåligt humör. När jag skulle ha prov och föra dialog på spanska, pratade han endast om sig själv så att jag knappt fick en syl i vädret, för att sedan säga att "du kan nog mer än du tror så du ska våga prata. Jag kan nog tyvärr inte sätta så högt betyg den här gången. Nästa gång behöver du inte vara så nervös, gå och drick ett glas vatten nu!"
Helgen som gått är den sjukt roligaste jag och mitt röda hår har upplevt på extremt länge. Det var jag, Milla och Martina som började kvällen med att träffa Emely, Martina och Stina. Efter det bestämde någon sötnos att vi inte skulle använda våra spiror till att gå till Etage med, så vi skulle ringa efter taxi. Vi knappade in ett nummer vi trodde var till typ Koppartaxi, men vi kom senare fram till att det inte kan varit det.
Nånstans i hönskacklet kunde jag urskilja Martina 2:s röst som sa "jag försöker beställa en bil men alltså.. han bara flåsar!" Hon gjorde ett helhjärtat försök att säga frasen om beställningen igen. Fortfarande samma burdusa utandningar på andra sidan luren. Då var det min tur att höra efter, och mycket riktigt. Han bara flåsade så det sprakade i örat på mig.
Jag (chockad): "Du, bara så du vet så låter det som att man låter till en telefonsexlinje. Är det verkligen tanken?"
Herr tungandning (började skratta på nåt konstigt sätt): "haha, jaha jasså gör det..."
Jag (upprörd): "JA!?"
Herr tungandning: "hmm.. vi ska se... (FLÅSNING) hur många är ni? (GRÖVRE FLÅSNING)
Jag (började bli skeptisk): "alltså ÄR det här ens taxi?"
När det var Millas tur att ta telefonen ville även hon pröva lyckan.
Svaret hon fick var att vi kanske skulle ta och prova ringa till taxi istället om vi ville ha en bil.
♥ ÄLSKADE ÄNGLAR ♥
Efter att ha ätit (som är den viktigaste och största höjdpunkten efter ett krogbesök) kebabtallrik blev det efterfest ända in på småtimmarna. I ordets bemärkelse. Massa roliga människor och galna minnen efter söndagens lucköppning.
Då har man alltså överlevt ännu en helg. Man är väl en fighter. Upp i sadeln på lördag igen och ta tjuren vid hornen, smida medans järnet är varmt osv...
Sccchkall, botten upp
Kommentarer
Trackback
