Ellie

Granntrakasserier efter bästa förmåga!

Idag har jag sprungit fram och tillbaka, in och ut, frågat om det och det, samt lämnat tillbaka och tagit nästa grej. Hos min granntant. Jag har verkligen känt mig som en hemmafru dom senaste två dagarna. Igår t ex, så drog jag fram spisen och hittade diverse matrester som kunnat mätta hela min silverfisk-koloni om den funnits kvar. Sen vaktmästaren var här och lade ut svarta block här och där, som skulle döda dom små liven, måste jag erkänna att det blev lite tomt. Vi var som en stor familj, silverfiskarna och jag. Festade till lite då och då, med lite poker & whiskey. Himla trevligt var det.
Fast ett halvår efter familjen Silverfisks bortgång, (kunde dom inte väntat, jag var inte färdig med mitt sörjande!) flyttade istället Mjölbaggarna Möller från Mjölby in i mitt skafferi. Men vi blev inte lika bra kompisar för dom var helnykterister och trodde att jag var smygrasist och tänkt döda dom i sömnen (mjölbaggar är ju svarta).

Tillbaka till granntantshistorien. Jag höll på att laga mat, skulle precis sätta ner vispen i såsen som började koka, men då fanns det ingen. Min visp? Borta! Jag var snabbtänkt trots chocken över att min egna var borta, sprang jag ut i trapphuset och slängde mig på hennes dörr. Plingade på (och gjorde det där gamla vanliga folk omedvetet gör medans man väntar att personen på andra sidan dörren skall öppna, dvs fixa håret, rätta till kläderna lite diskret, sträcka på ryggen osv) och hon öppnade.
Jag kom på mig själv med att, med en halvneurotisk desperation i rösten, nästan flåsa fram;

"Duu, inte har du en visp? Håller på att göra en redning som precis kokat upp och så hittar jag inte min egna visp för då hade jag ju naturligtvis tagit den"...
"Varsågod." hon höll fram vispen.
"Åhh tack, jag ska diska den, ska bara låta såsen bli klar så kommer jag direkt!"
"Ja. För jag tänkte vispa grädde. SNART!" - (en påhittad historia naturligtvis, hon skulle med största säkerhet inte alls vispa grädde SNART. Förmodligen inte sen heller. Hon sa så bara för att vara säker på att ens få tillbaka den. Hon är naturligtvis fortfarande hemligt upprörd över att hon inte fått tillbaka en gammal flaska Aceton jag lånade för obetydligt många veckor sen, därav "vispa-grädde-piken". Ska man djupanalysera den piken så menar hon:
Om du lånar nånting av mig ska jag ha tillbaka det. FORT!

Jag tackade min allsmäktiga vindrickande dramatendragande tant så mycket, sprang in och gjorde såsen, diskade vispen det snabbaste jag kunde, torkade den omsorgsfullt, slängde mig på handtaget, ut i trapphuset, fram till hennes dörr, plingade, gjorde den allmänna "plinga-på-dörr"-ritualen, och hon öppnade dörren. Jag tackade för lånet, jag hörde henne återigen upprepa ordet "varsågod", som tidigare, och innan hon stängde dörren (jag hängde mig in genom hennes dörrpost med halva kroppen för att hinna ställa min sista fråga innan jag fick dörren i ansiktet) frågade jag upphetsat om hon hade en mattpiska.
Hon tittade på mig med stora ögon och höjda ögonbryn.
"Jag tänkte piska köksmattan, för den är ju inte skitig eller så utan bara lite hundhårig (bra ordförråd man har) och här uppe på taket finns det ju en sån ställning man kan använda till det..."
"Varsågod".
Samma sak igen. "Tack tack tack, gud vad du är snäll, trodde dom slutat tillverka såna här..."

Hämtade mattan och gick upp där piskningen skulle äga rum. En konstig jävla ställning som jag inte fattade nånting av. Eller så var det bara jag som var förbannat dum och ställningen var felfri. Hursomhelst, slängde upp mattan som halkade ner. Jag hängde upp den, samma sak hände igen. Hängde upp mattan.. men vänta, var detta deja vu? ..som ramlade ner igen. Efter ungefär 10 upphängningar och lika många nedhasningar med mattan som måste varit i trotsåldern, kände jag att humöret började dala ända ner till källarvåningen. I precis det ögonblicket fick jag i det närmaste ögonkontakt med en tjej och två killar på andra sidan gården, på en balkong i samma höjd. Den ena av dom satt ihopvikt av skratt, och dom andra var inte sena att haka på.
Då fick det fan vara nog med mattpiskning för mig.
FÖR ALLTID. (Hur många 21-åringar finns det för den delen som piskar mattor? Den terapeut som nånsin kan hjälpa mig lösa frågan varför JAG gjorde det, ska jag ge min AB Tronic från TV-shop!)

Känner mig tvungen att skriva in klassikern "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Men jag tror nog att jag lätt skulle föredra ett rent helvete. Det låter roligare.

SwivelSweeper