Ellie

(Ja, inte större då men lite äldre)...

Här sitter jag som bara jag kan, och i mitt stilla sinne funderar jag på framtida yrkesval och kommer fram till att jag inte är psykiskt utrustad, praktiskt lagd eller kroppsligt byggd för att göra någonting. Förutom att gå ut med hunden, ligga i sängen och bli folkskygg samt få tredje gradens torgskräck.
Barnläkare - Först och främst skulle jag nog bli galen på allt skrik. Sen skulle jag förmodligen uttrycka mig felaktigt mot en femåring med sprutskräck; "och vafan skriker du för, du skulle varit med på när min kusins brorsas farmor fick gammelvärldens akupunktur, dom nålarna var helvete inte att leka med! Men du skriker väl bara för att kunna roffa åt dig ett bokmärke eller en gratis godisklubba efteråt!" Denna bittra stämma skulle förstås inte uppkomma förrän efter år av att varit instängd och knappt gått ut med soporna. Utan istället staplat dom på en hög utanför dörren, så att alla grannar blivit irriterade och föst dom framför dörren för att poängtera deras frustration
över mitt oansvariga sopberg. Vilket ju också har inträffat.

Narkosläkare - Till samma yrkesträd hör ju narkosläkare. Det är ju någonting jag förmodligen en tjänst som jag, med eller utan utbildning, inte skulle få behålla längre än en vecka. Eftersom jag är så disträ så skulle jag säkert råka höja dosen av lustgas så pass medans jag tänker på varför Lassé Kronér fick sluta på Bingolotto egentligen, att patienten skulle tuppa av och kasta in handduken. Och hur förklarar man för anhöriga att man just i nedsövande ögonblick, var tvungen att komma fram till sanningen om Lasses avhopp istället för att koncentrera sig på jobbet.

Kock - Med tanke på hur illa det brukar gå för mig när jag lagar mat, då jag har en tendens att springa mellan datorn och stekpannan, så är det nog säkert inte heller ett alternativ. Min simultanförmåga att göra flera saker samtidigt är extremt begränsad, då jag inte ser nånting när jag pratar i telefon. Försöker någon heja på mig när jag går och pratar med headsetet i öronen, så vet jag inte för mitt liv hur jag ska kunna prata och höja på armen och hälsa samtidigt. Därför kan jag ju även uppfattas som oerhört arg och bitter. Så att bli en arg och bitter kock som inte kan göra fler saker samtidigt än att stå vid stekbordet med blicken fastgjuten på sprättande fett, utan att höra varken vad folk säger eller beställningar, är förmodligen inte så populärt. Folk skulle inte bara tro att jag är en förbannad människa som är halvdöv, utan även förståndshandikappad. Lite som Dustin Hoffman i filmen Rain Man fast utan talangen att kunna räkna tandpetare eller memorera telefonkatalogen.

Snickare - Att tänka sig Ellinor i ett par blåbyxor säger väl allt. Men sen låter det inte heller så lockande med hammare och spik i och med att jag har lite inneboende skräck för att hålla i med en hand och banka farligt nära tummen med den andra. Det är en förklaring till varför jag har satt upp allting i tavelform med häftmassa. En gång har jag även borrat i betongväggen för att få upp en prydnadspapegoja, och hålet blev så stort att den kommer få sitta kvar tills dom river hela huset. Så särskilt händig är jag ju inte heller. Skulle jag försöka bygga någonting skulle det likna en version av lutande tornet i Pisa fast i trä.

Tur att det finns fler yrken att välja på.