En resa utanför kommungränsen
Uppfriskande roadtrip med Thunlind!
Idag har jag och Linnéa gjort en härlig genomresa från Falun till Borlänge. Vårat första stopp blev på Falujungfrun, någon sorts husmanskost-resturang där det endast finnes långtradarchaufförer och ensamma änkemän som avnjuter en måltid bestående av riktigt feta och husmoder-vänliga måltider. Till min stora glädje var det panerad fisk med kall örtsås och fransk kyckling med ris. Den sistnämnda rätten blev jag dock skeptisk till då det låg små genomskinliga syltlökar i kantinen, men som jag till sist tog en portion av. Men inte förrän jag hämtat två portioner mat och en omgång morötter till Linnéa som inte vågade gå och hämta, fick jag tugga i mig det sista av min mat. När jag som bäst tuggade som bara jag gör, så kände jag hur det knastrade till i tänderna. 'Trodde jag fick i mig någon sorts benbit ifrån kycklingen, men vad jag spottade ut var en sten. Jag tog tillfället i akt och informerade Linnéa om att jag hade planer om att reducera matnotan som då höll på att dö av genans. Jag stegade fram till kassörskan, höll upp grusbiten och sa att jag troligen tappat en bit av min tand. Hon började genast slå i kassan och gjorde en retur på 78 kronor som buffén kostade. Med flaggan i topp från denna miserabla händelse åkte vi vidare mot vad jag trodde skulle bli en total överraskning för Thunlind.
Linnéa mitt uppe i pinsamheterna
En oidentifierbar hårboll som hoppade upp på bordet
Det andra målet som då skulle bli en överraskning var Sahlins Strutsfarm i Borlänge. Då Linnéa inte kunde hålla sig utan frågade mig konstant om vart vi skulle, samtidigt som jag skulle hålla koll på trafiken, gav jag henne ledtråden "djur". Hon började då fundera över närliggande orter såsom "Torsång" och bokstaverade för sig själv "Tor...sång... nej, det är inte ett djur!" Efter långa dialoger kom hon ändå på mig med att köra henne iväg till strutsfarmen som big happening. Då tyckte hon kort och gott att vi inte kunde åka till "strutsjävlarna" i regnet, så vi åkte istället till ICA Maxi för att jaga på en bunt kuvert jag skulle köpa.
Innan vi stannade på Maxi så körde vi in på Burger King för att köpa en glass vid namn "BKool cheesecake". När jag väl köpt den så ville inte Thunlind dela med mig, så jag fick sitta och leta på alla kakbitarna på egen hand. När vi kom fram till affären hade den smält så pass att jag kunde sleva i mig, i ordets bemärkelse. När jag upptäckte att det faktiskt satt någon i bilen bredvid så saktade jag ner tempot en aning. Efter att jag satt i mig i princip hela glassen så flanerade vi så mycket vi bara kunde.
Är detta en ekorre ëller en räv?
För i och med att min väninna sa att det var en räv, kom vi även fram till att eftersom jag tyckte att det var en ekorre, så skulle jag inte kunna åka och handla med mina barn. Jag skulle med största sannolikhet säga till dom att "gå till ekorren, för där har mamma parkerat" och det i själva verket skulle vara vid räven, så skulle jag tappa bort mina egna barn.
Min stora passion när jag var liten - My little pony!
Vi tog en runda på CityGross och tittade på Lactacydtvål och andra trevliga saker, innan vi bestämde oss för att föra kosan hem.
På tal om ingenting, var jag igår på lasarettet, och passade även på att undersöka mig själv.
Vad jag ska bli när jag blir stor
(Ja, inte större då men lite äldre)...
Här sitter jag som bara jag kan, och i mitt stilla sinne funderar jag på framtida yrkesval och kommer fram till att jag inte är psykiskt utrustad, praktiskt lagd eller kroppsligt byggd för att göra någonting. Förutom att gå ut med hunden, ligga i sängen och bli folkskygg samt få tredje gradens torgskräck.
Barnläkare - Först och främst skulle jag nog bli galen på allt skrik. Sen skulle jag förmodligen uttrycka mig felaktigt mot en femåring med sprutskräck; "och vafan skriker du för, du skulle varit med på när min kusins brorsas farmor fick gammelvärldens akupunktur, dom nålarna var helvete inte att leka med! Men du skriker väl bara för att kunna roffa åt dig ett bokmärke eller en gratis godisklubba efteråt!" Denna bittra stämma skulle förstås inte uppkomma förrän efter år av att varit instängd och knappt gått ut med soporna. Utan istället staplat dom på en hög utanför dörren, så att alla grannar blivit irriterade och föst dom framför dörren för att poängtera deras frustration
över mitt oansvariga sopberg. Vilket ju också har inträffat.
Narkosläkare - Till samma yrkesträd hör ju narkosläkare. Det är ju någonting jag förmodligen en tjänst som jag, med eller utan utbildning, inte skulle få behålla längre än en vecka. Eftersom jag är så disträ så skulle jag säkert råka höja dosen av lustgas så pass medans jag tänker på varför Lassé Kronér fick sluta på Bingolotto egentligen, att patienten skulle tuppa av och kasta in handduken. Och hur förklarar man för anhöriga att man just i nedsövande ögonblick, var tvungen att komma fram till sanningen om Lasses avhopp istället för att koncentrera sig på jobbet.
Kock - Med tanke på hur illa det brukar gå för mig när jag lagar mat, då jag har en tendens att springa mellan datorn och stekpannan, så är det nog säkert inte heller ett alternativ. Min simultanförmåga att göra flera saker samtidigt är extremt begränsad, då jag inte ser nånting när jag pratar i telefon. Försöker någon heja på mig när jag går och pratar med headsetet i öronen, så vet jag inte för mitt liv hur jag ska kunna prata och höja på armen och hälsa samtidigt. Därför kan jag ju även uppfattas som oerhört arg och bitter. Så att bli en arg och bitter kock som inte kan göra fler saker samtidigt än att stå vid stekbordet med blicken fastgjuten på sprättande fett, utan att höra varken vad folk säger eller beställningar, är förmodligen inte så populärt. Folk skulle inte bara tro att jag är en förbannad människa som är halvdöv, utan även förståndshandikappad. Lite som Dustin Hoffman i filmen Rain Man fast utan talangen att kunna räkna tandpetare eller memorera telefonkatalogen.
Snickare - Att tänka sig Ellinor i ett par blåbyxor säger väl allt. Men sen låter det inte heller så lockande med hammare och spik i och med att jag har lite inneboende skräck för att hålla i med en hand och banka farligt nära tummen med den andra. Det är en förklaring till varför jag har satt upp allting i tavelform med häftmassa. En gång har jag även borrat i betongväggen för att få upp en prydnadspapegoja, och hålet blev så stort att den kommer få sitta kvar tills dom river hela huset. Så särskilt händig är jag ju inte heller. Skulle jag försöka bygga någonting skulle det likna en version av lutande tornet i Pisa fast i trä.
Tur att det finns fler yrken att välja på.
Bommarna är nere men tåget kommer inte
"Hjulet snurrar men hamstern är död"!
Detta är korta små beskrivningar på hur jag mentalt känt mig idag, denna ypperligt förjävligt varma söndag!
Det har nog lite att göra med vätskebristen jag nämnde igår. Är inte helt säker på att jag stödjer denna värmebölja.
Någon som säkert inte heller tycker värmen är behaglig är dyslektikern som tillverkat denna skylt. Han måste utan tvekan ha varit hårt drabbad av uttorkning när han tillverkade den.
Vad är "chockald" kakor för något?
Ta av dig skorna!
"Varje gång du tar av dig skorna, medge att det känns skönt"...
Om det nu är så låten går överhuvudtaget. Jag känner mig bara smått irriterad över att höra Povel Ramel sjunga inne i mitt huvud, speciellt i denna värme. Den har liksom etsats sig fast någonstans emellan hjärnbalken och hjärnsubstansen (som för övrigt kokar på mig) och jag får inte bort den. Har försökt lyssna på massa låtar men nejdå, där sitter han och sjunger så klämkäckt som bara han kan den lilla Povel.
Jo, nog låter det allt som att jag
1) är kraftigt överförfriskad
2) hittat på ett roligt piller i hissen och svalt det så fort det på nåt vis gick
3) försökt slå mitt personliga rekord i att hålla andan som resulterat i syrebrist i hjärnan
4) inte sett någon form av föda på de närmsta veckorna utan endast levt på min egen andedräkt
5) eller inte druckit vätska överhuvudtaget sen igår kväll och därmed omedvetet påbörjat en vätskedränering.
Fick jag välja alternativ, vilket jag ju också får, så är det numero 5. Glömmer bort att dricka när det blir såhär varmt. Känner mig som en svettig padda som blivit tillfångatagen och placerad under en hink av ett 13-årigt barn av obestämt kön med ADHD och dyslexi, på en halvfuktig gårdsplan någonstans i Tierp. Och om man inte dricker tillräckligt kan man inte räkna med något annat än extrem uttorkning med påföljd av underliga tankegångar, hamna i ett "glad-apatiskt" läge där man bara är, utan att veta att man existerar, förhöjd "skratta-åt-ingenting-nivå", utföra handlingar utan att förstå konsekvenserna, såsom att äta en bit kycklingfilé direkt från en stekpanna som stått på högsta värmen utan att i sin vildaste fantasi tänka sig att det kan vara hett, samt att höra gladlynta små farbröder sjunga svenska klassiker i huvudet. Så det bästa gott folk, är att hålla vätskenivån på topp så slipper man onödiga tveksamma handlingar och funderingar.
Och VÅR är det så det står härliga till!
Det är t o m så att de små invandrarbarnen hittat ut på gården här utanför och kommit på att man kan sparka fotboll mot cykelstället så det smäller från morgon till kväll. Man ser aldrig skymten av dom under vintern, vilket i sig kan vara värt att göra en närmare efterforskning på varför, om man inte har så mycket att göra. Folk går och klirrar med systemkassar varje dag, men jag funderar verkligen vad det är dom gör med alkoholen. Dom dricker naturligtvis upp den, men är det alltså solen som gör att folk vill vara lite smålulliga varje dag. Sen måste det vara någonting med våren som får människor att bli så tjenis med varandra. Imorse gick jag ut på promenad med Rico runt 7-tiden, och alla hurtiga medelålders tanter hejade för allt vad dom var värda. Annars brukar folk när man är på väg att mötas, börja pilla på tröjan och upptäcka en tråd som måste avlägnas till varje pris, istället för att titta upp och säga hej. Det har faktiskt hänt att någon dragit in luft i lungorna för att utstöta en hälsningsfras, men sen i sista sekunden har personen ändrat sig och harklat sig istället. Nu är ju inte jag världens socialaste människa när jag går ut med hunden så tidigt på morgonen med gammal mascara fastklistrad på ögonfransarna och rödrandig i ansiktet efter täcket, men det är dock en teori att gemenskapen flödar för att solen bränner i tinningen.
En glad nyhet för dom som gillar Jesus är att det vid Komvux på Mormorsgatan öppnat något slags Halleluja-center. Lite svårt att undgå texten. Men om det nu är så att Jesus hör mig, är det bara runt hörnet dit pilen pekar som det gäller? För i såna fall så är ju Gud Fader förskonad från mina tankar i alla fall. Det kanske är så att man måste bestämma en plats och tidpunkt med Gud när man kan snacka, han har väl säkert fullt upp. För övrigt tycker jag det låter mycket spexigare att uttala Jesus "Sche-soss". Han var säkert mexikanare med en liten sombrero och paraplydrink som gillade Tortillas.
Köpte en agilitytunnel till Rico i hopp om att jag skulle kunna få in honom i det, helst gå igenom istället för att backa ut. Men det gick ju mindre bra. Vilken tur att katten uppskattade mitt onödiga inköp. Eftersom han låg därinne och ockuperade den, så skulle jag vänligt försöka få honom ut därifrån. Så jag tog lite lätt på tunneln och katten blev som skjuten ur en kanon. Eftersom även hunden stog därutanför så kom han inte riktigt förbi, och i och med att farten var så pass hög så måste det gjort ganska ont när han slog i huvudet i mitt ben. Smarta djur. Poängen med det hela var att Mio även klöste upp min högerfot så jag inte kan använda några av mina nya skor alls, utan får med vånda köra in fötterna i mina gamla, nerslitna och utnötta silverfärgade tofflor som luktar värre än flera års fotsvett av värsta sorten. Men man ska inte skylla allt helvete på katten, för hunden sprang runt mina ben när han satt fast i ett sånt där blått rep. När jag alltså stog orörlig så tog han sats och skulle iväg därifrån så brände repet upp bägge hälsenorna. Inträffar allt detta för att jag för nåt år sedan råkade trampa på min rosa spegel från Rusta?
Oskyldig som få
Hur är det möjligt att man kan vara så korkad? Haha. Och det syns ganska tydligt att det inte bara är en person som försökt köra under tunneln med ett fordon som är över 3.8 m högt. Vad är det som gör att man tänker "äh, vi tutar och kör så märks det om det går!"? Jag skulle för min del tycker det skulle vara smått genant om jag skulle få lov att ta hjälp av bärgningsbilen eller vad man nu kan tänkas använda, för att jag sitter fast under en bro. Men jag skulle nog som alla andra vara glad att jag chansade. Annars hade man ju aldrig fått veta om det gått eller ej.
Någon som alltid orkar vara lika glad!
Nu ska jag ta reda på vad denna lördagafton har i sitt sköte!
Avslutar med att visa fyra från eliten av bästa vänner, resten kommer sen =D
Angelica Erika Martina Hanna
