Ellie

Midsommar i all ära...



Alltså gud vilken kväll! Vet inte vart jag ska börja.
Det är egentligen bara en sak som gör det till "gud-vilken-kväll", och det är att jag inte kom hem. Först. Erika som har ett minne som en senildement fjällande guldfisk, glömde förmodligen bort att jag skulle åka med henne hem. Och jag hade varit på Sundéns loge som ligger mitt ute i ingenstans i princip. Gissar på att jag ringde omkring 25 gånger men det slog mig inte förrän idag att hon förmodligen tappat mobilen. Hon brukar kunna göra det, en vild gissning är att hon är inne på sin 19:e mobil eller något sånt. Minns inte hela storyn när hon kissade på sin dåvarande mobil, men den låg i toaletten som jag förstog det. Nästa mobil glömde hon inne på tvättstället på McDonalds. Och stackarn måste alltid betala av på en mobil som ligger ute på en blöt gräsmatta någonstand i länet medans hon köper sin nya.

Gick med Jonas, Christian, Lars och hans tjej som jag inte minns vad hon heter. Men hon såg ut att heta Karin. Det var en halvtimmes promenad längs stora vägen vilket bara var trevligt. I vanliga fall så tycker ju inte jag om att gå längre än vad jag behöver. Gissa om jag blev fascinerad över Jonas tyskpratande. Nog vet jag att han pratar tyska, men jag har aldrig upplevt det live så att säga. Enda gångerna är väl när jag frågat nånting konstigt, typ "vad heter 'mina byxor har spruckit' på tyska?" eller nåt annat IQ-befriat.
När vi kom in fick jag syn på min kusin som jag inte sett på år och dar, och där stog han återigen och stötte på Hanna. Det är bra att släktingar lyssnar på en när man säger nåt i stil med "fan ta dig din jävla snuskhummer om du är där och försöker kladda, då ska jag fan komma och hälsa på dig och fika!" '
Ännu bättre är det ju att man kan ha användning för att hota att man ska komma och fika. För det vore väl nästan det värsta man kan vara med om.
Hursomhelst, direkt tappade jag bort Jonas och Christian. Ångesten idag är väl verkligen inte att leka med. Träffade P-zon och le Daniel, och diverse andra människor man inte sett sen man gick i nian (och i enstaka fall kan jag ärligt säga att tur är väl det). Vi drack väl och hasade oss ner för trapporna till toaletterna, kissade några gånger, gick runt och bufflades med andra fyllkajor och minglade. För det var inte så att vi var utstickande berusade direkt. Men jag måste säga att det sved lite i mina ögon när någon i skinnjacka och liknande mundering på resten av kroppen, ställde sig i ett hörn och drog ner byxorna så långt att man såg hela hans röv. För att kissa. Han gjorde det t o m bredvid toalettingången. Han kan inte ha blivit så himla långvarig i sin kisshörna för det fanns vakter överallt från Harrys där. Stackarna. Dom fick verkligen se så dom klarar sig ett bra tag framöver tror jag.

Blev precis hemskt upprörd då jag har en liten lucköppning från gårdagen med mig själv, och kom precis på att inträdet var 150 spänn. Det klirrar ju skönt i plånboken som endast innehåller kvitton från Hemköp.

När jag hade stått och pillat på mobilen och haft en lång ringa-upp-Erika-och-fråga-vart-fan-hon-tog-vägen-session, kom det en vakt och petade mig i sidan. "Rurururu nu får du gå. Vi stänger nu". Tror han försökte säga "hördu du du" men jag vet inte om jag tyckte det lät så. Kanske att han var så chockad över kompotten av knäppa människor så att han tappat talförmågan. Det är sånt jag aldrig får veta för jag inte frågar.

Ja, som sagt så fick jag väl knalla ut. Jag hade inte gjort det frivilligt tidigare i och med att jag inte ville stå utanför och titta på när alla kollektivkissar i dikena och kastar burkar runtomkring sig. Där utanför träffade jag på en hiphopare som hamnat väldigt fel rent geografiskt. Han hade två kompisar med sig varav en hade fått hugg på ett fruntimmer. Men hon kom faktiskt in i bilden senare än mig. Vilket betyder att jag borde haft sån jävla fet förtur i taxin! Jävla kackerlacka. Förklaring kommer. Dom sa i alla fall att jag fick åka med, och att taxin skulle komma snart. När det gått 35-40 min frågade jag vad som i deras värld är "snart", och att det i min inte handlade om närmare en timme. Då säger den ena till den andra "Ja, faan vad lång tid det tar egentligen" som säger till den tredje "Men haru ens ringt då?" Den tredje plockar upp mobilen och konstaterar att "nejfan, finns inge nummer till taxi i min lista. Göre de i din?" frågar han den andra som sliter upp mobilen i ren frustration på sin inbillningssjuke vän. "Inte min heller, men vafan ring nura! Jag har inga pengar på mobilen." 
Den tredje gör ett försök att ringa taxi men det enda som hände var att han fick höra Fröken Ur-rösten som berättade att han hade för lite pengar för att koppla upp samtalet. Då vinglar den första fram efter att ha varit på en kiss-tur, undrar vad problemet är och dom kommer i samförstånd fram till att han ska ringa taxi. Så det gjorde han, och det skulle ta 40 minuter. Fan, vad jag älskade mitt liv då. Och värre blev det.

När taxin kom så hoppade och skuttade alla av lycka, själv släpade jag mig fram eftersom jag blivit en aning avtrubbad av all väntan. Så alla satte sig i, och tamefan fick ju naturligtvis inte JAG plats eftersom jag satte mig sist. Jag försökte lyfta på låret samtidigt som jag hoppade upp lite och drog igen dörren, (och det här var väl ett av alla tillfällen då jag känner mig fetare än en höggravid elefant i Trivandrum) men den studsade upp igen.
Och dom tidigare så trevliga killarna förvandlades till fräsande, spottande mansgrisar som sa att det minsann inte fick plats och samstämmigt med taxichauffören som röt att det var för många. Gissa vem som fick ta sin lilla väska, tacka för sig och kliva ur? Jajjemen. Det var jag det! Jävla svin.

När jag klev ur taxin så hörde jag ett sorl från omkring 20 personer som skrek, suckade stött, pep "neee-eeej" och "men stackarn! Stackars tjej! Fan vad elakt! Vilka idioter! Men gud vad hemskt!"
Så till min räddning, var det två personer i 35-års åldern som slutade kuckilura när dom fick se mitt lilla missöde. Hon viftade med armarna att jag skulle komma dit, och väl framme fick jag en tröstkram. Ja fy fan vad mycket bättre det blev.
Dom sa att jag fick åka med in till stan och det lovade dom dyrt och heligt. Det var tur att min röv fick åka med i bilen, för hade samma sak hänt en gång till hade jag krypit under logen och byggt mig en egen bostad där. Med parabol och grejer.
 
I alla fall, på vägen in så satt jag och samtalade med taxichauffören om motorbromsning och att koppla ur växeln, när det gällde bränsleförbrukningen. Fråga mig inte varför, det är en neverending obesvarad fråga i mitt liv. Vilket som drar minst. Sen frågade jag lite halvlamt om man kunde dö av alkoholångor. Det tyckte han var så roligt att han fick ett hysteriskt skrattanfall. Men jag fick ju efter hans infall veta att han ägde en Ford Mondeo och med den brukar han växla ur, men att på taxibolaget hade dom fått lära sig att bara släppa på gasen, han hade 2 barn varav den ena nyss börjat på dagis (lyssnade lite förstrött medans jag ångrade att jag ens öppnat munnen) och hans fru jobbade på ett bageri och hon fick ju gå upp så tidigt om morgnarna, han hade ätit smörgåstårta och druckit alldeles för mycket kaffe innan han började jobba och visade mig även hur taxametern fungerade. Aldrig har jag väl blivit gladare att bli avsläppt hemma och att det blir tyst från någon man inte vill lyssna på.

Det halvgamla paret som suttit och fnittrat och varit inne i sin egen rosa kärleksdimma, vaknade till liv, tackade för sällskapet (inte för att jag vet vad jag tillförde med min existens just då) och sa att jag skulle ha det bra. Gissa om jag skulle ha det riktigt bra. Min säng. Ingen kacklande taxichaufför som druckit för mycket kaffe eller kladdande medelåldersmänniskor. Bara sova. Och det gjorde jag så det stog härliga till.

Här kommer lite bilder från gårdagen. Alltid lika spännande att kolla på kort man inte minns att man tagit.
Så tror man att man får skitbra kort fast resultatet visar annorlunda dagen efter. Som här t ex, halva Christian.


Jonas och Christian


Hon som ser ut att heta Karin
och Jonas bror Lars


En katt bland hermelinerna
The one and da only Therece


Här tror jag att Hanna flippar ur för
att hon är trött på mitt fotograferande


Men hon var överlag hääämst glad
(jag också, utan att ta i underkant)


Daniel däremot var inte riktigt lika
speedad, men han vad glad ändå



Det är så skönt att det är ett helt år tills nästa gång det blir midsommar.
Men nu är det fortfarande en hel lördag man ska genomlida innan man är på den säkra sidan igen.

Helan går