Ellie

Tjipp och hajk! Skepp och hoj?... Skepp och tjipp? Hajk och hoj?

Känns i och för sig mindre viktigt vad Bengt Alsterlind brukade säga på sommarlovsprogrammet Hajk. Kommer dock ihåg att han för riktigt längesen kom in i studion barfota och sluddrade den klassiska öppningsfrasen varpå alla människor i studion började överlägga hur dom skulle få ut honom därifrån fortast möjligt. Jag gissar på att dom lät honom göra sina mackor med ägg på, som han gjort i pepparkaksformar. Riktigt klämkäckt, Bengt. Det är nog inte bara jag som lider av att ha blivit psykiskt ärrad av HAJK.

  

Ikväll ska jag och P-zon till Rådhusgården. Först hade vi en konferens angående om huruvida vi skulle gå till regementet eller ej. Det är inte så att vi har byggt en trupp med massförstörelsevapen vi tänkt pröva, utan det var mer en konsert det handlade om. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Skulle vara nån slags rock-kväll där. Sabaton skulle spela. Inte förrän igår fick jag reda på vilka dom var. Hör det till allmänbildningen att veta om lokala band? Mindre viktigt. Hursomhelst, när jag fick höra att inträdet med nästan största säkerthet skulle ligga på 250 spänn så blev det en smärre omstrukturering av våran lördagsafton. Så nu kommer vi alltså klappra bort dit och sätta oss 1 dm ifrån en värmelampa och mumifiera oss i filtar. Det värsta är att när man domnat bort tillräckligt mycket av kylan, så kan det vara svårt att känna värmen. Så om jag imorgon ser ut som ett brännskadeoffer med blåsor över hela kroppen så vet jag enligt ovanstående teori varifrån det kommer.

 

Igår var jag hos Hanna och skulle spela Wii. Det var det själva inbjudan gick ut på, och kanske ta en grogg eller två. Men när vi har som mål att festa "lite" så brukar det sluta med nåt slags högljutt allsångsbattle på balkongen. Men trots att Hanna kröp bakom TV:n, knackade, drog, suckade ljudligt och irriterade sig på att TV skärmen bara blev blå, så kom inte rätt kanal fram. Men vi lyckades ju umgås ändå. Och medan jag lämnade rummet så pyntade hon Rico.



She officially pimped my dawg!

  

Och denna vackra kreation gav jag bort till Hanna. Min 8 år gamla,
trasiga rislampa från IKEA. Jag dog litegrann inombords.
Så jag hoppas hon blev glad.

Orka vara kvinna!

På tal om ingenting så har jag kommit underfund med att det måste blivit nåt fel på mitt DNA och celler, då jag är övertygad om att jag borde blivit kille. Förväxlad på BB? Den risken är ju ändå minimal eftersom jag såg ut som en miniatyrkopia av min pappa tills jag blev runt 15. Men. Det finns inte en enda sak jag gör som är kvinnlig.
Slänger i mig maten och har inte alls något bra inövat bordsskick. Är det folk jag inte känner runtomkring, som t ex på en resturang, sitter jag kanske inte med armbågarna på bordet och slevar med gaffeln.
Är emellanåt fruktansvärt slarvig och likgiltig, (ända till min ensamma kvinnliga cell säger ifrån och jag blir pedant för ett ögonblick). Jag kan låta en mjölk stå i kylskåpet tills den blir forskningsämne. Jag är riktigt dålig på att leta efter saker, kopplar inte alltid att saker kan finnas bakom eller under. Tycker sånt är jättesvårt. Har svårt för att slänga saker. Eller så är det så att jag bara är för lat, har inte kommit fram till vilket än. Har jag gjort nåt fel och någon är sur på mig, så förstår jag i 10 fall av 10 inte vad som kan vara problemet. Det händer dock inte så ofta. Jag kan spendera en hel dag i sängen. Kolla på tv, film och äta där. Färdiga rätter som blir klara på några minuter i micron. Bekvämt. Nånting säger mig att tjejer ska sätta sig vid ett dukat matbord med hemlagad mat. Storhandla är kvinnogöra och därför ingenting för mig. Bättre att åka till affären varje dag för att glömma vad man skulle dit och köpa. Tvätta brukar jag lyckas göra, då jag samlat på mig 7-8 fulla IKEA kassar. Är inte intresserad av mode och kläder. Önskar jag vore. Men det känns som skitsamma vad dom trådsmala anorexiafallen med bulimi i Paris har på sig på catwalken, och jag bryr mig inte ofantligt mycket i vad andra har på sig. Men ser man däremot ut som min Bambi Martina så kan man verkligen bära upp snygga kläder.  



Vissa kan vara lyckligt lottade!

Jag föredrar oftast öl före söta saker i fina flaskor. Har aldrig förstått mig på det där med cider och drinkar egentligen. Och det nästan tydligaste tecknet av allt på min icke-kvinnlighet, är att jag t o m på krogen kan sitta jättebrett med benen och hänga med armbågarna på knäna och se allmänt sliten och utarbetad ut. Som en annan lastbilschaufför. Har egentligen feta problem med att gå i klackskor, men det brukar gå bättre när alkoholen kommit ut i blodomloppet. Helst skulle jag gå i ett par Graningestövlar på krogen. Säkrast när styrfarten minskar ju fler öl man fått i sig.
Har inga problem att gå och pissa på herrarnas, det är bara att lyfta på klänningen och gå på tårna så man inte plaskar runt i urin. Sen undvika att luta sig mot en vägg för det kan det också finnas spår av det. Måste ju dock säga att jag väljer ju naturligtvis damernas, om kön inte består av 23 kissnödiga högljudda, parfymstinkande, fnittrande, fotograferande tjejer varav ca 10% av dessa har mens och måste gå in var för sig vilket gör att det tar tredubbelt så lång tid.



Jag må se kvinnlig ut, men under ytan döljer det sig en karl i kvinnokläder.
En man som vill vara med en tjej som är som en man är förmodligen bög.
Så vad kan mina chanser vara att bli gift?
Det är bara att multiplicera åldern med åren jag kommer vara singel utan att ens föra en konversation längre än 30 sekunder med en kille.
Dividera det på 35 som är genomsnittet på hur länge jag kommer att få leva ensam.
Addera 60 som är medelåldern för mig med min livsstil.
Kommer alltså enligt min teori att ha en möjlighet att gifta mig vid 82 års ålder. Om jag ens lever så länge. Det kan man ju nästan överväga att låta bli, kan ju vara väldigt onödigt att gå och kära ner sig när man snart ska stelna till och dra vidare. Se ljuset, kasta in handduken, falla ifrån. Det enda positiva med att träffa en livskamrat på äldre dar är om man behöver ta sig ner på stan med rullatorn och man vill ha någon som går före och sandar.

Så nej, jag har det nog bäst solo tills jag dragit på mig åderbråck, gallsten, diverse höftoperationer och KOL.
Vore ju inte så charmigt att behöva dela såna förlägenheter med någon annan.

Diddelidoo