Hej, jag heter Ellinor och jag är...
...en överlevare av juldagen!
Alla har totalsågat jippot på Magasinet och det är inte alls undra på. Den totala hysterin var när man skulle hämta ut jackan, och Sverige har ju som bekant bland världens sämsta kö system. Man är väl helt enkelt för korkad för att veta hur man gör. 1700 sålda biljetter, vad händer om alla dom människorna envisas med att ta tillbaka sina tillhörigheter samtidigt? Jag har aldrig varit med om liknande. Folk trampade och stampade för glatta livet för att komma fram, och väl framme stod där förmodligen jordklotets mest inkompetenta personal.
Volontär arbetande tanter som var långsammare än en grupp 90-åringar arbetandes i en bar en löningslördag. Kan inte för mitt liv förstå hur man kan sätta såna människor på samma ställe och dessutom ta dom som t o m läste siffrorna upp och ner och letade på fel ställe. Om någon lämnat in en väska och en jacka, fick den personen två lappar. Det säger sig kanske självt att om man räcker fram två lappar, ska man ha två saker tillbaka? Men nejnej, det förstog inte Gertrud och Anna-Lisa eller vad dom nu kan ha hetat. Dom gav istället tillbaka en sak, och när personen i fråga påpekade detta så svarade dom "ojdå" , strök sig lite bedrövat i pannan och frågade sedan "hur såg den andra saken ut?" så hasade dom sig iväg in i nåt mörkt hörn och lyste med ficklampan efter något som inte fanns för dom antagligen lämnat ut det till någon annan.
Allas värsta överlevnads instinkter kom fram, och folk puttades, armbågades, fräste och spottade. Själv stog jag längst fram och höll på att bli platt som ett A4-ark. I ungefär en timme bevittnade jag dom långsammaste personerna i hela det mänskliga släktet och deras ointellegens att läsa nummer, och jag trodde jag skulle tappa öronen av allt skrikande. När folk måste hoppa över kravallstaketet för att hämta sina egna saker är det ju lite fel nånstans. Och kravallstaket, jag säger då det. Det kan vara okej på en konsert med U2 eller Kiss, men i lilla Falun vid en garderob? Man har ju en tendens att överdriva saker här.
Hursomhelst så försökte jag med alla medel få kontakt med den överambitiösa personalen genom att skrika alla tänkbara namn. "Doris! Agneta! Carina! Bettan! Maj-Lis! Ingegärd! Eva! Gerd! Ulla! Kristina! Britta! Marie!..." tänkte ju att jag någongång skulle träffa rätt och få uppleva en "Plötsligt händer det"-scen. Men kärringarna verkade vara namnlösa så det gav jag upp rätt fort. Stackars Paulsson ramlade två gånger (eller ja blev nerpressad) så hon fick lov att dra sig upp i någons byxficka.
Jag trodde många gånger att jag höll på att sjunga på sista versen men jag såg mitt liv passera revy och tänkte att det inte skulle få sluta just där, just då. Jag fick en idé om att skrika att det fanns en bomb men då hade väl någon blivit sur för det också. Men folk hade ju kanske åminstone flyttat på sig. Fast kanske inte, för i Sverige tror jag att man nog skulle kunna offra sitt liv och bli sprängd i bitar bara man får sin jacka.
Nej, det var det mest intressanta jag varit med om på länge måste jag säga. Nu är det bara 361 dagar kvar tills nästa gång så det är lika bra att börja ladda igen. Och några andra som börjat ladda är dom små invandrarbarnen som skjuter raketer för det vilda från morgon till kväll. Men eftersom dom har så tråkigt så får dom sig ju i alla fall ett happening om någon av dom råkar stå lite för nära en påtänd stubin. Den som lever får se.
Så var det snart nytt år med nya djävulskaper!
Ring klocka ring
