Konsten att sopa & städa, solfrosserier och att spendera sommaren i säckväv

Tjoflöjt

Då var våren på ingång och folk börjar krypa ur sina holkar och ut på gårdarna för att sopa grus i ren frenesi, städa garaget eller putsa fönster så det gnisslar till grannkommunen. För att själv slippa "vårstäda" som det så fint kallas som verkar ligga i våran natur så ser jag till att hålla en jämn röra året runt. Då blir det ju varken mer eller mindre att städa bara för att solen skiner.



Jag lär för övrigt vara den enda varelsen som är som piggast på vintern och tröttast på sommaren. Om jag kunde så skulle jag spinna en kokong av något käckt tantgarn som luktar korsordstidning och bo i den tills det blev höst. Inte för att jag gillar lukten men dom har ju en tendens att lukta så. Trycksvärta på nåt vis, men det är väl inte helt omöjligt om dom är närsynta heller. Bara plaskar ner näsan i mittuppslaget och far omkring med förstoringsglaset som det vore en självscanningsapparat på ICA. Ser verkligen fram emot att åldras.

Hursomhelst, sommaren är jobbigare än vintern för att man som rödhårig får lov att stå ut med att bränna sig värre än en överkokt hummer som man sedan flamberat och lagt på kolgrill. Spelar ingen roll hur mycket man jagar en fin BRUN solbränna så blir det alltid samma sak.

"Sven-Åke, det är rött! Du kan ju inte köra mot rött!!!"
"Men det där var väl bara det där rödhåriga fruntimret som försökt sig på att sola".



Om någon vecka ska jag ju ta sambon med mig till varmare breddgrader i två veckor och där kommer man naturligtvis få frossa och skaka värre än en alzheimerspatient med en betongborr om man inte solat innan. Därför måste jag tvinga mig själv in i en sån där värmekuvös och steka på mig själv en aning. Det jävliga är att man aldrig blir att se ut som de smala tjejerna på affischerna vid ingången som spretar med benen åt alla håll, gyllenbruna och småsugna. Det misslyckas man kapitalt med redan innan man tar i dörrhandtaget. Om man själv försökte se kvinnlig och sexuell ut och ligga i samma position skulle man utan tvekan se ut som något som gått på grund i Furusund; blekvit, osugen och efterbliven. Lika bra man låter bli.

Blupp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0