Gaggiga gräsänder, oglamourösa benägenheter & konsten att glänsa som en galning
Nämen hej kära vänner!
Nu var det ju rätt längesen jag skrev något överhuvudtaget och det är inte utan att man blir lite blöt i ögonvrån och snorig i näsan av att se att folk fortfarande är trogna nog att gå in och titta varje dag om det kommit något nytt. Det har varit lite torrt på skrivfronten då jag i princip enbart jobbat natt och sovit sedan i början av året. Sen gick man och blev på smällen också, sånt som kan hända om man studsar runt i sänghalmen lite hursomhelst.
Jag kan säga att det inte alls är så glamouröst som folk säger att svassa runt och vara gravid. Här är några saker som visade sig vara totalt tvärtemot vad man från början väntade sig:
- Myten om att man skulle känna sig kvinnlig och "frodig". Vad är det för ord egentligen? Tycker att det bara låter som att man gillar att trycka i sig en väldans massa kakor och muffins, och det gör man ju. Var kvinnligheten kommer in nånstans kan man också undra när man får lov att sitta bredbent som en skogshuggare och spjärna emot med fötterna mot underlaget för att inte tippa handlöst framåt.
- Att man skulle känna sig ovanligt vacker och strålande. Nja, det gör man inte. Speciellt inte när man ska vända sig i duschen för att sträcka sig efter schampoflaskan och det rasslar till i draperiet som följer med i svängen som ett fastklistrat frimärke på ryggen bara för man blivit så bred om röven. Det där med "strålande" kan möjligtvis stämma om man tänker sig att man lagt en hemmagjord ansiktsmask av margarin och stekflott som fastnat i köksfläkten.
- Det är så mysigt att vara gravid. Jag vet inte hur det är för andra fruntimmer, men att bli rejält sparkad i Agneta uppifrån magtrakten nånstans är ingenting jag tycker är så väldigt trivsamt. Inte heller när det känns som att man är en levande tvättmaskin som emellanåt centrifugerar ett par kängor i storlek 46 med stålhätta. Det kan hända att det där mysiga kommer snart, men hittills kan man säga att det lyst med sin frånvaro. Att man till slut ropar på karln och låter som ett brandlarm för man är så frustrerad och inte kommer upp ur soffan själv utan ligger och guppar som en hjälplös sköldpadda på rygg hör inte riktigt heller till den kategorin.
Sen har jag lite svårt att pussla in dessa påståenden i att man går som om man av en händelse fått åtskilliga liter lavemang och därför får lov att vagga fram för man är rädd för att skita på sig. Man ser helt enkelt ut som en disorienterad och stressad gräsand som kommit på villovägar, särskilt om man står ivägen på nåt ställe och folk vill komma förbi. Det fattas bara ett par hetsigt ruskande stjärtfjädrar. I höfterna känns det som att man skulle ha tvingats rida på en skraltig och överviktig gammal häst utan att fått kliva av på flera veckor.
Trots detta så känns det helt okej. Har man överlevt diverse baksmällor i alla år så man trott att huvudet skulle ramla av eller att man skulle förgiftas av sina egna alkoholångor så ska nog det här gå bra. Jag är förberedd på att skita ut en vattenmelon, 10 november är datumet och jag har hört det ryktas att man får en milkshake efteråt. Kan det bli annat än fantastiskt? Sen blir det förstås kul att vara förälder. Jag ska lära ungen allt jag kan, så det lär väl gå på under en eftermiddag.
Plopp
Nu var det ju rätt längesen jag skrev något överhuvudtaget och det är inte utan att man blir lite blöt i ögonvrån och snorig i näsan av att se att folk fortfarande är trogna nog att gå in och titta varje dag om det kommit något nytt. Det har varit lite torrt på skrivfronten då jag i princip enbart jobbat natt och sovit sedan i början av året. Sen gick man och blev på smällen också, sånt som kan hända om man studsar runt i sänghalmen lite hursomhelst.
Jag kan säga att det inte alls är så glamouröst som folk säger att svassa runt och vara gravid. Här är några saker som visade sig vara totalt tvärtemot vad man från början väntade sig:
- Myten om att man skulle känna sig kvinnlig och "frodig". Vad är det för ord egentligen? Tycker att det bara låter som att man gillar att trycka i sig en väldans massa kakor och muffins, och det gör man ju. Var kvinnligheten kommer in nånstans kan man också undra när man får lov att sitta bredbent som en skogshuggare och spjärna emot med fötterna mot underlaget för att inte tippa handlöst framåt.
- Att man skulle känna sig ovanligt vacker och strålande. Nja, det gör man inte. Speciellt inte när man ska vända sig i duschen för att sträcka sig efter schampoflaskan och det rasslar till i draperiet som följer med i svängen som ett fastklistrat frimärke på ryggen bara för man blivit så bred om röven. Det där med "strålande" kan möjligtvis stämma om man tänker sig att man lagt en hemmagjord ansiktsmask av margarin och stekflott som fastnat i köksfläkten.
- Det är så mysigt att vara gravid. Jag vet inte hur det är för andra fruntimmer, men att bli rejält sparkad i Agneta uppifrån magtrakten nånstans är ingenting jag tycker är så väldigt trivsamt. Inte heller när det känns som att man är en levande tvättmaskin som emellanåt centrifugerar ett par kängor i storlek 46 med stålhätta. Det kan hända att det där mysiga kommer snart, men hittills kan man säga att det lyst med sin frånvaro. Att man till slut ropar på karln och låter som ett brandlarm för man är så frustrerad och inte kommer upp ur soffan själv utan ligger och guppar som en hjälplös sköldpadda på rygg hör inte riktigt heller till den kategorin.
Sen har jag lite svårt att pussla in dessa påståenden i att man går som om man av en händelse fått åtskilliga liter lavemang och därför får lov att vagga fram för man är rädd för att skita på sig. Man ser helt enkelt ut som en disorienterad och stressad gräsand som kommit på villovägar, särskilt om man står ivägen på nåt ställe och folk vill komma förbi. Det fattas bara ett par hetsigt ruskande stjärtfjädrar. I höfterna känns det som att man skulle ha tvingats rida på en skraltig och överviktig gammal häst utan att fått kliva av på flera veckor.
Trots detta så känns det helt okej. Har man överlevt diverse baksmällor i alla år så man trott att huvudet skulle ramla av eller att man skulle förgiftas av sina egna alkoholångor så ska nog det här gå bra. Jag är förberedd på att skita ut en vattenmelon, 10 november är datumet och jag har hört det ryktas att man får en milkshake efteråt. Kan det bli annat än fantastiskt? Sen blir det förstås kul att vara förälder. Jag ska lära ungen allt jag kan, så det lär väl gå på under en eftermiddag.
Plopp
