Ellie

Oh, så härligt det är att göra ett kommunbyte!

Har varit och hälsat på min kompis Nanni som tidigare var min granne i porten bredvid. Ända tills hon flyttade tillbaka till denna underbara stad som det inte alls bor konstigt folk i. När jag skulle handla på Konsum Enen som det heter, fick jag uppleva dom underligaste av konstiga människor. Bara när jag stog i kön och skulle betala så blev det helt plötsligt väldigt mörkt. Helt svart. Sen började det ljusna men precis när jag trodde jag skulle få tillbaka både synen och ljuset så var det som att dra igen en dammlucka igen. "Är det DU?!" hör jag någon halvskrika i mitt öra. Sekunden efter upptäckte jag att jag haft en veckotidning framför ögonen, då den här människan stirrade på mig med stora, runda, fascinerade ögon samtidigt som han slängde en blick på tidningen. Och på mig. Tillbaka på tidningen. Han pickade frenetiskt med pekfingret på bilden. "ÄR det du?"

Åh herregud, tänkte jag. Vad ska jag göra? Säga att "jomenvisst, det är jag på omslaget. Syns inte det lång väg? Jag vägde bara 30 kg mindre när kortet togs. Plus att jag efter plåtningen färgat håret rött och låtit bli att borsta tänderna på två veckor så att tandblekningen skulle försvinna!"
 Till min stora räddning så öppnades det en ny kassa och jag gled det snabbaste jag kunde över dit istället.

Har varit sysselsatt hela tiden när Nanni varit på jobbet med att städa, diska och damma. Det har varit så roligt då mina kvinnliga gener tydligen bara arbetar på högtryck när jag är hemma hos någon annan.
Annars har vi druckit vin och snackat skit, varit på krogen, ätit god lax & tacopaj, klämt några påsar chips och kollat på fotboll. Och jag måste säga att jag skäms över att vara svensk. Många har ju velat ge Skåne tillbaka till Danmark, men jag har som förslag att vi ger Sverige till Sibirien. Det skulle inte vara helt fel. Kan inte förstå varför alla sa "Zlatan" i varannan mening i positiv bemärkelse när dom diskuterade fotboll? När den jäveln bara stog still och trampade som en skottskadad älg. Stackars människor som satsat pengar på honom. Jag såg faktiskt att han småjoggade några gånger faktiskt. Det var väl ingen spelare som var särskilt intresserad över att vara på motståndarlagets planhalva överhuvudtaget. Men så är det väl i Sverige, lagom är ju bäst. Man får inte springa för fort eller svettas för mycket, vem vet vad som kan hända då!

Här följer en liten mix av det ena och det andra


Från promenaden som fick stackars
Nanni att halta efter en lång arbetsdag


Nannis lax med fetaoströra
(gissa om det var gott)


The bar


Mysiga lägenheten


Från våran krogafton på onsdagen


Vi rökte allt vad vi orkade

 
På krogen, lite salongsberusade och runda under fötterna


Sverige dansar med Ryssland
...kanske någon borde ha petat
på honom och berättat vilka som förlorade?


I lekparken på vägen hem
Gissa om jag blev torterad i den här fruktansvärda gungan för att fotografen skulle få ett bra kort. Hur jag än bad snällt eller höjde rösten så ökade farten tills jag studsade nån decimeter upp för att typ tappa mina leggings.
"Men Nanni, är det verkligen nödvändigt att putta på sån fart?!"
"Jaaaa, jag ska bara ta ett bra kort!"
"Alltså du, jag kräks snart!"
"Neeejdå, bara lite till!" Snart får jag ett bra kort!"
"Jag får kväljningar!" Farten ökade trots mina varningar.
"Nuuuså!" Jag tänkte att gud vad skönt, nu får jag gå av!
"Eller vänta, bara ETT till!"
Efter många om och men så stannade den helvetiska karusellen, jag drog upp byxorna och vi vandrade hem.
Kortet ovan blev dock det bästa. Var det verkligen värt det? Haha.


Angelica Karlsson goes Alice Cooper


Och så kom det fruktade staketet vilket man dock
kan se det inte var några problem med att komma över


...Men det var svårare för vissa...


Väl hemma var vi lite hungriga


Och dagen efter kunde man
hitta spår efter den här äppelpajen


Som vanligt så är det hemskt
synd om mig dagen efter


Men jag blev rätt glad när jag
hittade chokladmousse med kaffesmak

 
       Världens finaste rottis Nova


En gammal tant som matar fåglarna
(visst var det gulligt)


Fiskmåsungen jag riskerade
mitt  liv för att få ett kort på

Det var så att vi blev lite nyfikna på vad det var för nånting på vägen som såg ut som en höna. Den hade liksom ingen stjärt. Därför sprang vi ut för att se om den stackars gråa lilla hönan behövde hjälp. Så fort vi kom ut så började det flyga två måsar rakt ovanför våra huvuden. Helt plötsligt så tvärstannade Nanni och vägrade gå fram, så jag var alltså den som fick sätta livet till. När jag kämpat mig fram och tagit mitt kort så upptäckte vi att måsjävlarna bara var en halvmeter ovanför mitt huvud. Så jag blev så lycklig över att jag hade både synen och mina kroppsdelar i behåll när vi kom in igen.


För att inte glömma ögonskuggan med 77 färger jag fick av Nanni  =D

Happy midsummer & good luck with the hangover!